Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1938. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Svensk-finska förhandlingar om Ålands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nisation på Åland, däri inbegripet frågan om den åländska befolkningens
vapenövning.» I detta tekniska utskott hade en plats såsom sakkunnig även beretts Ålands
riksdagsman Herman Mattsson.
På Åland fortsatte så det urtima landstinget sina överläggningar. En av hr
Sundblom igångsatt attack mot riksdagsman Mattsson rann ut i sanden, sedan hr
Mattsson bl. a. meddelat, att han rådgjort med lagutskottets ordförande och sekreterare
om sitt inträde i tekniska utskottet. Samtidigt med att Finlands statsminister i ett
radiotal ånyo försäkrade, att Ålands självstyrelse, språk och egenart icke skulle
rubbas, och därvid utlovade, att erforderlig militär förstärkning samt arbetspersonal
för byggnadsarbetena från fastlandet skulle rekryteras från Finlands svenskbygder,
avgav landstingets lagutskott ett i kompromissväg tillkommet enhälligt betänkande,
vari utskottet gjorde gällande, att med hänsyn till Ålandskonventionens stadganden
och hela anda och mening en detaljbehandling av lagförslagen om värnplikt
överhuvud icke kunde komma ifråga. Utskottet gick dock in på diskussion av vissa
problem och uttalade vissa villkor, bl. a. att en eventuell värnpliktslag icke skulle
kunna ändras utan landstingets medverkan samt att en omarbetning av
självstyrelselagen i hela dess vidd skulle företagas, »på det att denna må bli så
förtydligad, att konstitutionella konflikter mellan riket och landskapet för framtiden
undvikas». I den debatt, som föregick antagandet av detta utlåtande, försäkrades
emellertid från ledande majoritetshåll, att avsikten ej vore att avbryta samarbetet
med Sverige och Finland. I själva verket var den ängsliga passiviteten förestavad
av den vanföreställningen, att Finland och Sverige för genomförande av
konventionens revision vore beroende av ålänningarnas medverkan och att dessa sålunda
genom att avvakta kunde stoppa hela aktionen.
På Åland följde ett efterspel. Lantrådet Carl Björkman hade i ett ståtligt tal
inför urtima landstinget kritiserat lagutskottets förslag till yttrande och varnat
för dess konsekvenser. Talmannen Sundblom riktade med anledning härav i sitt
avslutningsanförande ett angrepp mot »landskapets främste tjänsteman, som i högre
grad än någon annan är beroende av landstingets förtroende». Och vid det följande
lagtima landstinget blev hr Björkman föremål för ett misstroendevotum, som
föranledde hans avgång från sin post — även hr Sundblom ansåg sig dock nödsakad
att vid lagtima landstingets avslutande lovorda sin fallne motståndare, framhållande
att lantrådet Björkman inlagt stora förtjänster om självstyrelsens utveckling och
utbyggnad, sedan lagen om självstyrelse för landskapet Åland år 1922 begynte
till-lämpas. Betydande svårigheter mötte att finna en villig efterträdare till såväl
hr Björkman som till den samtidigt med Ålandsförhandlingarna i Helsingfors
avlidne åländske landshövdingen.
Oberoende av opinionsbrytningarna på Åland, vilka delvis hade sin rot i den
ensidiga information landskapets enda tidning under redaktör Sundbloms ledning
delgav den åländska allmänheten och som till slut ledde till framträdande av
en tydlig oppositionsgrupp, fullföljdes handläggningen av frågan om
Ålandskonventionens revision. Sedan det tekniska utskottet slutfört sitt arbete, meddelades
i slutet av december, att de båda regeringsdelegationerna den 5 januari skulle mötas
i Stockholm. Detta möte, vid vilket såväl statsminister Cajander som utrikesminister
Erkko skulle möta både statsminister Hansson och utrikesminister Sandler,
väntades bli del sista och avgörande.
350:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
