Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under stormaktskriget 1940 - Krav på sträng sparsamhet med allmänna medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att regeringen i mycket god tid igångsatte utredningar och förberedde initiativ,
ägnade att åstadkomma största möjliga anslagsbesparingar. Samtidigt påpekades
vikten av stor återhållsamhet också i fråga om kommunala utgifter. Omedelbart
efter mottagandet av denna framställning utsände finansministern till samtliga
länsstyrelser ett cirkulär med erinran om det rådande finansiella lägets inverkan
på behandlingen av kommunala låneärenden. Bl. a. framhölls, att åtskilliga
kommunala anläggningar och liknande företag, vilka i och för sig kunde vara
önskvärda, nu måste undanskjutas.
Den 9 mars offentliggjordes en skrivelse i samma syfte till K. M:t från
riksbanksfullmäktige. Dessa uttalade, att Sveriges ekonomiska läge vore vida
allvarligare än allmänheten trodde samt att en omprövning av statsmakternas
penningpolitiska program erfordrades. Kostnaderna för försvarsberedskapen och hjälpen
till Finland hade i grund förändrat vårt lands ekonomiska struktur. Mot
inflationen hjälpte icke nu sådana medel som växelkurssänkning och räntestegring.
Lönepolitiken måste läggas om på grundval av en index, som icke påverkades
vare sig av direkta och indirekta skatter eller av importvarornas fördyring.
Priserna på livsmedel, främst jordbruksprodukter, finge ej stiga mer än nödvändigt.
Importförbud, höjda tullar och konsumtionsskatter, allmän omsättningsskatt,
ransonering av importvaror, tvångssparande av löneökningar m. m. borde övervägas.
Stat och kommun måste iakttaga den yttersta sparsamhet. Arbetstiden borde ökas
i högre grad än arbetstidslagen nu tilläte. Statsmakterna måste bibringa
medborgarna upplysning om vad situationen krävde. Vid riksdagens behandling av
valutapolitiken den 25 maj godtogos också dessa riktlinjer av både finansministern
och kamrarna.
Kommunallånesakkunniga (se Sv. D. Å. XVII, Vad sig i riket tilldragit 11 Hl)
överlämnade den 26 april en promemoria med förslag om olika åtgärder i syfte
att förmå kommunerna att iakttaga större sparsamhet i fråga om
anläggningsverksamhet och upplåning. Bl. a. borde kommunerna av K. M:t uppmanas att på
nytt pröva alla beslutade företag, oavsett om lånetillstånd givits eller ej, samt
tillse, att endast absolut oundgängliga anläggningar nu komme till stånd samt att
planerna för dessa anläggningar omarbetades i syfte att åstadkomma besparingar
och förenklingar. Den 29 maj utsände också finansministern ett cirkulär i denna
riktning till landets kommuner. Vidare beslöt K. M:t den 26 april att tillställa
skoldistrikten ett cirkulär med uppmaning till sparsamhet vid uppförandet av
nya byggnader för folkskolorna. (Se även Vad sig i riket tilldragit 30/1.)
Den 11 juli tillkännagavs, att finansministern av K. M:t bemyndigats att tillkalla
sakkunniga för att med anledning av den försämring, som det statsfinansiella
läget undergått, vidtaga ytterligare besparingsåtgärder, syftande till en
krisadministration av väsentligt begränsad omfattning. De sakkunniga tillkallades först
den 22 november under formen av en särskild beredning med finansministern som
ordförande. Ledamöterna blevo riksdagsmännen K. K:son Wistrand, O. L.
Carlström, P. C. Jonsson i Eskilstuna och G. Hj. Svensson i Grönvik, redaktör L.
Aksels-son, generaldirektör N. T. Löwbeer, direktörerna V. Nordström och I. Sjögren samt
professor T. Sällfors. De sakkunnigas såväl antal som uppgifter blevo vid denna
tid betydligt utvidgade. Det gällde nu att på lång sikt åstadkomma effektiva
besparingar i statens verksamhet över nästan hela linjen.
För att biträda med utredning angående förenkling och standardisering av
nybyggnader dels för försvarsväsendets, dels för civilförvaltningens räkning
tillkallades, enligt meddelande den 20 augusti, sakkunniga av resp. försvars- och
kommunikationsministrarna. Förstnämnda sakkunniga fingo till ordförande överste
E. Lindh, de sistnämnda generaldirektör K. A. W. Björck. Den civila
byggnadsutredningen framlade under hösten flera stora besparingsförslag rörande särskilda,
aktuella nybyggnader.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
