Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under stormaktskriget 1940 - Kategoriklyvningen avskaffad, den partiella mobiliseringen utvidgad - Energiska åtgärder mot spioneri, sabotage och likartade brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generalen, förvissad om allas eder medverkan för att göra krigsmakten alltmer
skickad att fylla sin uppgift i värnet av rikets frihet.
Energiska åtgärder mot spioneri, sabotage och likartade brott.
Ytterligare kraftåtgärder visade sig nödvändiga för att förebygga spioneri,
sabotage och andra brott, som hotade landets säkerhet. Den 10 januari trädde också
en ny lag om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m. i kraft. Därmed
hade myndigheterna fått ökade möjligheter att bekämpa spioneriet.
Den 10 april överlämnade vidare tillkallade sakkunniga (se Sv. D. Å. XVII, Vad
sig i riket tilldragit 23/10) till justitieministern förslag, innefattande utvidgade
och skärpta straffbestämmelser om förräderi, spioneri och andra för rikets
säkerhet menliga brott. En k. proposition i denna riktning avlämnades den 26 april
och bifölls den 15 maj av riksdagen. Lagens ikraftträdande meddelades den 22 maj.
Ett förslag till provisorisk lag om effektivare ingripande mot sabotage eller försök
eller förberedelse till sådant framlades den 1 augusti av samma sakkunniga. En k.
proposition i ämnet bifölls den 4 december av riksdagen, som därvid avsevärt
skärpte lagens straffmaximum.
Efter händelserna i Norge och Danmark under april fridlystes efter hand, utom
de svenska krigshamnarna, praktiskt taget alla hamnar av någon betydenhet på
såväl väst- som östkusterna. Bl. a. tillätos icke utländska fartygsbesättningar att
landstiga utan särskilt tillstånd. I Västernorrlands län utestängdes av länsstyrelsen
även svenska kommunistiska stuveriarbetare från hamnarna. Vidare förbjödos
utlänningar — med vissa undantag — att vistas inom områden, där de hade
möjlighet att bedriva spioneri och sabotage. De fingo ej heller vid resa från en ort till
en annan begagna vare sig trafikbil eller privatbil utan endast järnväg eller
trafikbuss. Från den 20 april gällde förbud tills vidare för utlänning, med undantag av
finsk medborgare, att utan tillstånd vistas inom Norrbottens län. Kort därpå
utsträcktes förbudet till Värmland och Dalsland — varvid dock även undantogos
norska medborgare, som varit bosatta inom nämnda områden sedan den 1
september 1939 —, den 5 maj till Gotland, Bohuslän och Stockholms skärgård — här
med undantag också för estniska medborgare — samt den 10 maj till delar av
Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Örebro län. De för utlänningar
förbjudna områdena utvidgades den 29 maj med ännu ett antal platser i västra
Sverige.
Den 30 maj omtalade tidningarna, att en k. kungörelse utfärdats, innehållande
talrika bestämmelser, avsedda att skärpa bevakningen av platser, anläggningar
m. m. i försvarets tjänst. Bl. a. fick militären rätt att anhålla misstänkta personer.
Den 8 juni fattades beslut om en förordning — med tidsbegränsad giltighet —
enligt vilken statsfientliga sammanslutningar kunde upplösas.
Även enskilda organisationer deltogo energiskt i kampen mot brottsliga
stämplingar. I huvudstaden började sålunda i april genom Stockholmsdistriktet av
folkpartiets ungdomsförbund, Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt
samt Ungsvenskarna i Stockholm spridas en affisch och ett flygblad, på vilka
bl. a. lästes: »Sveriges frihet skall värnas! Av ryktessmideri kan bli
landsförräderi! Du måste bistå våra myndigheter i deras kamp mot samhällsskadliga
element! Tveka ej att till myndigheterna anmäla, vad du vet om landsförrädisk
verksamhet!»
Huru välbehövliga lagstiftning och propaganda på detta område voro framgick
icke minst av de domar för spioneri, sabotageförsök m. m., som under året på
olika håll i landet avkunnades över ett antal personer, mestadels utlänningar.
Förhandlingarna ägde i dylika fall rum inför slutna dörrar, och domstolarna
föreskrevo regelbundet, att handlingarna i målen skulle hemlighållas under ett
större eller mindre antal år, ända upp till femtio.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
