Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska frivilligkåren i Finland 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägsna ryska trupper — två
arméfördelningar — sin front till fredsslutet.
Temperaturen var ofta långt under 40 gr. C.
Den 23 februari utfärdade
överbefälhavaren för den finska försvarsmakten,
fältmarskalk Mannerheim, en dagorder, vari
bl. a. yttrades:
Under en allvarsam tid, då Finland hotas av
undergång, hälsar Finlands armé de modiga
svenska män, vilka utan tvekan dragit ut i
striden tillsammans med oss för att värna Nordens
frihet. På månget slagfält ha svenskar och finnar
kämpat sida vid sida för vår fäderneärvda tro,
vår månghundraåriga kultur och vår gamla
nordiska rättsordning. Till eder, trofasta svenska
män, som lämnat edra hem och anhöriga för att
med oss dela ett fälttågs faror och mödor, uttalar
jag det finska folkets tack för eder ädla hjälp,
och slutligen hälsar jag eder, svenska
vapenbröder, välkomna i finska arméns led. Norska
vapenbröder! Striden står nu på Finlands jord,
men att ni, som stå oss nära genom blodsband
och förbindelser sedan urminnes tider, nu i
vapenbrödraskap binda edert öde vid vårt, utgör
för oss en förpliktande försäkran om att hela
Norden förstår, att striden gäller värnandet av
gemensamma ideal och samma världsåskådning.
Även till eder, tappra norska män, vill jag
uttala det finska folkets tack för edert bistånd
och hälsar eder välkomna i finska arméns led.
Den 1 mars led Svenska frivilligkåren
en särskilt svår förlust, då chefen för dess
första grupp överstelöjtnant Magnus Dyrssen stupade vid inspektion i främsta
stridslinjen. Han var en av initiativtagarna till Frivilligkåren. Vid budet härom
avsände fältmarskalk Mannerheim till general Linder ett telegram, vari det hette:
»Magnus Dyrssens betydande insats i kårens tillblivelse, hans framstående
officersegenskaper komma alltid att tillförsäkra honom en av de främsta platserna i
Svenska frivilligkårens historia. Av finska armén bevaras han i tacksamt minne.»
Den stupades stoft hemfördes (se Vad sig i riket tilldragit 9/3).
På morgonen den 13 mars, omedelbart före fredens ikraftträdande, bekämpade
ryssarna kraftigt de svenska ställningarna med artilleri och flyg. Frivilligkåren
förlorade 9 man i stupade och ett 30-tal i sårade. Kårens totalförluster blevo 33
stupade, 40—50 sårade och över 130 frostskadade.
Kåren räknade vid krigets slut i runt tal 8 700 man, av vilka 725 voro norrmän,
och ytterligare 5 000 voro då anmälda att inträda. I början av mars intensifierades
nämligen rörelsen för utsändande av frivilliga krigsmän till Finland.
Finlandskommittén och samfundet Nordens frihet riktade nya allvarliga maningar till varje
vapenför svensk att besinna, vad han borde göra för Finlands och Sveriges
gemensamma sak. Sveagardesföreningen öppnade egen frivilligbyrå i Stockholm för att
sätta upp ett manstarkt förband till Finland av f. d. Svea- och Götagardister, samt
drev en energisk propaganda i sådant syfte. De militära kamratföreningarna i
Göteborg och det övriga Västsverige togo initiativ till bildande av en särskild
Kamratföreningarnas frivilligkommitté. Resultatet härav lovade att bli mycket
gott, då fredsslutet kom »som en blixt från klar himmel» för att citera general
Linders dagorder, utfärdad i Rovaniemi den 15 mars. Kårchefen yttrade vidare:
flSkt»*, ......
Ungsvenskarnas appell till ungdomen i
februari 19i0.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
