Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikespolitisk översikt
Under intet år i Sveriges historia sedan Napoleonkrigens slut ha
utrikesfrå-gorna så helt behärskat inrikespolitiken som under år 1940 — det värsta
olycksår på sekler för alla Nordens länder utom Sverige. Ett uttryck härför var
att den nationella samlingsregering mellan de fyra stora riksdagspartierna, vilken
tillkom den 13 december 1939 som följd av Rysslands överfall på Finland, under
hela 1940 kvarstannade på sin post. Det yttre trycket lättades visserligen något
efter fredsslutet i Moskva den 13 mars 1940 och en viss tvekan uppstod då på
borgerligt håll, om samlingsregeringen skulle fortsätta eller om det icke vore
naturligast, att partierna obundna av varandra finge utkämpa de nyval till andra
kammaren, som förestodo i september. Dunderslagen den 9 april mot Danmark och
Norge försatte emellertid plötsligt Sverige i ett ännu mer hotat läge än under
Finlands vinterkrig och vi avskuros plötsligt från alla förbindelser västerut.
Situationen blev då så kritisk, att varje tanke på inrikespolitisk nyorientering förbjöd
sig själv, och då Sveriges vanskliga belägenhet ej lättats, ehuru kriget i Norge
upphörde den 7 juni 1940, ha samma förutsättningar förelegat för samlingsregeringens
fortvaro. Ett sprängningstillbud yppade sig efter andrakammarvalen i september,
då bondeförbundets misstämning över de svåra mandatförlusterna till
socialdemokraterna utlöste en opposition mot partiets kvarstannande inom den stora
koalitionen. En motsvarande stämning hade uppdykt redan två år tidigare, då
bondeförbundet led nederlag vid landstingsvalen 1938, men denna förhindrades av
bonde-förbundsledningen genom hänvisning till det spända utrikesläget. Enahanda
argument brukades också hösten 1940 mot utbrytningsmännen, men ställningen inom
bondeförbundets riksdagsgrupp var så osäker, att jordbruksminister Bramstorp
och justitieminister Westman endast kunde erhålla förtroendevotum genom biträde
av utrikesminister Günther, som på enskilt sammanträde lyckades övertyga
bonde-förbundarna att det bestående allvarliga utrikesläget krävde samlingsregeringens
bibehållande. Fastän sålunda status quo icke rubbades, fanns ännu en front inom
bondeförbundet, som icke försummade att t. ex. vid voteringen vid
omsättningsskattens genomförande ådagalägga sitt missnöje med regimen. Påtagligt är att
dessa kretsar frukta att bondeförbundets medansvarighet för den statliga
krispolitiken skall beröva dem lantmännens bevågenhet och att man skulle föredraga
en självständig ställning med en sådan ohämmad möjlighet till kritik av
krispolitiken, som under det förra världskriget förskaffade bondeförbundet dess första
och avgörande möjlighet att starta som eget politiskt parti, vilket då ännu var
delat i två grupper: bondeförbundet i norra och mellersta Sverige och
Jordbrukarnas Riksförbund med hemortsrätt företrädesvis i de sydligare delarna av
landet.
Åtskilliga av bondeförbundets tidningar, bland dem som ledande organ Skånska
Dagbladet i Malmö, understödde sprängningsaktionen, som även personligen
riktade sig mot jordbruksminister Bramstorp, vars position inom partiet med åren
blivit allt mer försvagad. Opponenterna argumenterade med socialdemokraternas
skyldighet att ensamma överta regeringen, eftersom de ensamt gått segrande ur
valstriden med avgjord majoritet i andra och — så när som på en kommuniströst
— flertal även i första kammaren, varav följer stor övervikt vid gemensamma
voteringar. Högern och folkpartiet delade icke denna uppfattning utan ansågo
sig för landets skull förpliktade att biträda koalitionen, så länge som vår yttre
ställning icke väsentligt förbättrats. Socialdemokraterna ville å sin sida heller
icke genom ministärbildning inhösta frukterna av sin parlamentariska seger utan
erbjödo omedelbart efter den 15 september fortsatt samverkan. Omtanken om lan-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
