- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Adertonde årgången (händelserna 1940) /
160

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1940. Av civilingenjör Axel Härlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningsverk en ångkraftstation om 4 500 kW. Kraften levereras till elverket, som
räknar med att härigenom kunna spara 5 000 ton kol per år.

På Holmön i Kvarken inrättades ett gengasdrivet elverk för ett CO-tal gårdar.

En ny svensk elspis hade kokplattorna uppdelade i en innerplatta och två
koncentriska ringar. Alla delarna ha element om 700 W, vilka kunna kopplas in efter
behag alltefter kokkärlets diameter.

I Tyskland gjordes lovande försök att ersätta blymanteln i telefon- och
kraftkablar med en mantel av ren aluminium. Trots en viktminskning om % à % ökas
draghållfastheten, och böjligheten blir ungefär densamma som hos blykablar.
Isoleringen av ledarna visade sig med fördel kunna utföras med tunna folier av
konst-harts.

Enär den yttre flygalarmeringen i samhällena ej med säkerhet kan uppfattas
inomhus, konstruerades inre alarmanordningar enligt två olika system. Det ena är
anslutet till belysningsnätet och består av en ringklocka, som över ett
specialkonstruerat glimrör sättes i verksamhet av en spänningshöjning om c:a 30 voit på
likströmsnätet, medan för växelström anordningarna bli något mera komplicerade.
Enligt den andra metoden alarmeras samtliga telefonabonnenter i ett
automatiserat samhälle genom intermittenta signaler på telefonklockorna; före alarmeringen
brytas alla lokalsamtal. Stockholm, Göteborg och Malmö utrustades på detta sätt.

För att mäta havsvågornas höjd försökte man på engelska kusten med gott
resultat använda ekolod. Sändare och mottagare placeras bredvid varandra på
havsbotten, och ultraljudet från sändaren reflekteras mot vattenytan och uppfångas i
mottagaren. Apparaterna äro med ledningar förbundna med observationsplatsen
i land.

Närmast för Finlandsambulansernas räkning konstruerade Asea ögonmagneter
(för utdragning av splitter), lämpade för fältbruk och med överlägsna egenskaper.
De förbruka för en viss dragkraft betydligt mindre effekt än äldre konstruktioner;
den minsta typen matas från ett vanligt bilbatteri.

Till skydd mot de nya magnetiska minorna, som bringas till sprängning genom
inverkan av det magnetiska fältet hos ett förbipasserande fartyg, omgav man
fartygsskrovet med kablar, genomflutna av ström av lagom styrka för att kompensera
magnetismen.

Vid inspektion av trästolpar försökte man i Amerika med framgång använda
röntgen.

De infraröda värmestrålarna utnyttjades i en »termoelektrisk sextant», med vars
hjälp solens höjd kan mätas även i mulet väder.

Genom kombination med lysämnen (luminoforer) kunde kvicksilver- och
natriumlampor framställas, som lysa med helt andra färger än de ursprungliga. En
lågtrycks-kvicksilverlampa för 220 V växelström ger »dagsljus» med c:a fyrdubbla
ljusutbytet och dubbla livslängden gentemot glödlampor.

Lysfärger fingo stor användning för olika ändamål i samband med
mörkläggning: trafikanvisningar, dagsnyheter, reklam.

I Tyskland prövade man ett förfarande att slippa undan total mörkläggning
inomhus genom att använda ljuskällor av viss färg och belägga fönstren med ett
skikt av en annan färg, avpassad så att färgerna släcka ut varandra. Brandgult ljus
och gröna fönster visade sig lämpligast.

En standardmottagare för television kom i marknaden i Tyskland. Den har
dimensioner som en större radioapparat och innehåller 15 rör, bildytan är 195x225
mm och effekten 190 W. Priset säges vara 650 Rmk och bildkvaliteten »den bästa
som f. n. kan ernås».

För att åstadkomma plastiska filmbilder försökte man tidigare projiciera de
bägge nödvändiga delbilderna (motsvarande de bägge ögonen) i två
komplementfärger och betrakta dem genom glasögon i samma färger, varvid bilderna sam-

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1940/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free