Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmskrönika 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholmskrönika 1940.
Trettitalet hade för Stockholms vidkommande varit en expansionsperiod utan like. Fyrtitalet
började med ett bakslag. Inflyttningsöverskottet sjönk 1940 till ungefär hälften av vad det
var året förut, och nio månader efter krigsutbrottet den 1 september 1939 inträdde en plötslig
och skarpt markerad nedgång av födelsernas antal. Fram till den 1 juni låg födelsefrekvensen
genomsnittligt 20 procent högre än motsvarande tid 1939, men sedan höll den sig 17—18 procent
lägre än året förut.
Byggnadsverksamheten var till stor del lamslagen. Medan bostadsproduktionen 1939 hade
omfattat 30 000 eldstäder, blev siffran för 1940 ej högre än 12 500. Detta föreföll dock fullt tillräckligt
— någon bostadsbrist förelåg inte. Den 15 november var antalet lediga lägenheter i Stockholm
3 816 mot 3 068 samma dag föregående år; ledighetsprocenten hade stigit från 1,5 till 1,7.
Krigskrisen hade medfört en viss sammanträngning av befolkningen, och bostadsöverskottet var störst
på de nya hyresområdena utanför tullarna, i Bromma, Brännkyrka och Enskede. I
förortssamhällena utanför stadsgränsen hade man på sina håll ännu mera outhyrt. Så stod i Råsunda inte
mindre än 13 procent av bostadsbeståndet tomt.
Den länge förberedda omorganisationen av stadsstyrelsen i Stockholm genomfördes den 1
oktober. Stadskollegiet, som hade omfattat sex borgarråd och tolv stadsfullmäktige och betraktats
såsom »stadens regering», klövs i två delar. Borgarråden, vilkas antal nu ökades till sju, bildade
borgarrådsberedningen med finansborgarrådet som ordförande, och stadskollegiet bestod sedan
endast av tolv stadsfullmäktige. Stadsfullmäktiges ordförande hade förut även presiderat i
stadskollegiet, men nu fick kollegiet sin egen ordförande och denne blev ålagd »att å kollegiets vägnar
ha inseende över förvaltningen av stadens angelägenheter». För att kunna ägna sig åt sin
uppgift erhöll han ett arvode av 12 000 kr. per år. Det visade sig dock snart att den faktiska
regeringsmakten kom att ligga hos borgarrådsberedningen. »Skall man dra en parallell med riksstyrelsen
kan man säga, att stadsfullmäktige motsvara riksdagen, stadskollegiet ett riksdagsutskott, närmast
statsutskottet, och borgarrådsberedningen regeringen» (Halvar G. F. Sundberg).
Socialdemokraterna, som innehade 55 av de 100 platserna i stadsfullmäktige, besatte sju av de
tolv platserna i stadskollegiet och fyra av de sju borgarrådsplatserna. Högern, som hade 26
platser i stadsfullmäktige, fick tre platser i kollegiet och två borgarråd. Folkpartiet slutligen, som
I vinjetten ses livligt observerade inslag i Stockholmsbilden under början av året, nämligen
kvinnor, som förberedde sig att i händelse av mobilisering övertaga männens göromål: fr. v.
spårvagnskonduktör, brevbärare och spärrvakt vid centralstationen.
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
