Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret 1940. Av Martin Rogberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnliga poliskunden. Karin Ekelund skänkte parant gestalt åt Maud, Carl Barcklind
var ypperlig som fadern-ämbetsmannen. »Med livet som insats» hade efter en
Runar Schildt-novell formats till en spion- och kärleksepisod i
revolutionsstämning och slavisk-baltisk miljö; formkänsla och artistisk rytm förädlade
sensationsintrigen till filmatisk dikt besläktad med fransk och rysk alstring. Intensiv
inlevelse präglade rolltolkningen av Åke Ohberg, Aino Taube, Anders Henrikson
och Holger Löwenadler, och till det helgjutna intrycket bidrog Moses Pergaments
för filmen komponerade musik. Ett nytt bolag, A. B. Artistfilm, stod för
produktionen; den låga inspelningskostnaden vederlade gängse påståenden om att svensk
film handikappas av bristande ekonomiska resurser och därför måste fria till
galleriet.
Alf Sjöbergs förstlingsverk gav en reflex av glansen från
Sjöström-Stillerperioden. På hösten följdes det av en andra film, »Den blomstertid...», där han som
manuskriptförfattare tyvärr icke stod i nivå med sin egen regitalang. Jämsides
med realistiskt tecknade detaljer förekom mycken bombasm och oäkta patos i
historien om en skärgårdsklockares bildningssträvan och en överspänd
lärarinnas amorösa konflikter. Den till form och innehåll diskutabla, ehuru långt ifrån
intresselösa filmen presenterade två skådespelarfynd, Ragnar Falck som komiker
och Gerd Hagman som ingenue. Litterära ambitioner företrädde ytterligare
filmupplagorna av Gösta Gustaf-Jansons »Stora famnen» (regi Gustaf Edgren), Tora
Nordström-Bonniers »Juninatten» (regi Per Lindberg) och Hjalmar Bergmans
»Hans nåds testamente» (regi Per Lindberg). Den förstnämnda bjöd god
underhållning i folklustspelets tonart; Sigurd Walléns gemyt lyfte den originelle
bitvargen K. A. Koger till komediplanet. Filmstoffet var svårtillgängligare i den
andra romanen, och dess erotiska kvalm lättades inte därför att pryderi dikterat
uteslutning av för det psykologiska sammanhanget väsentliga moment. Tröttsamt
var det kvasiartistiska effektsökeri som dirigerat belysning och
kamerainställning. Ingrid Bergman spelade intelligent — så långt manuskriptet medgav — en
femme fatale i farmaceutens vita röck. Hon tog samtidigt farväl före återresan till
Amerika, dit hon senare följdes av Signe Hasso som engagerats till Hollywood.
I stort sett tillfredsställande var nyinspelningen av Hjalmar Bergmans muntra
herrgårdsroman där de bärande rollerna, hans nåd och betjänten Vickberg,
gestaltades av Olof Sandberg och Ludde Gentzel.
»Stål» (manus Rudolf Värnlund, regi Per Lindberg) var ett stycke flott
storindustriell filmjournalistik med tafatt inklippning av »handling». Samma omdöme —
med betoning av det etnografiska reportagets värde — gäller »Man och kvinna»,
upptagen i Siams djungel av Paul Fejos och Gunnar Skoglund, samt en ur
norsk-svenskt samarbete framsprungen »Vildmarkens sång» (regi Gösta Stevens).
Lokaliserad till Sibirien fastän fotograferad i Norge och Finland var den sistnämnda en
magnifik bildrapsodi kring en haltlös intrig. Numerärt dominerade som vanligt
farsen. Civiliserad underhållning bjöds t. ex. i »Vi tre», »Som en tjuv om natten», »Karl
för sin hatt» samt de komedibetonade »Hennes melodi» och »Romans». En motpol
av smaklös olust betecknades av »Hanna i societén» och »Lillebror och jag».
Talrika efterbildningar prövades av amerikansk crazy, vars vitsiga ironi rimmar illa
med tungfotat svenskt skämtlynne. Bäst lyckades hrr Gustaf Molander och Hasse
Ekman med resp. »En men ett lejon» och »Med dej i mina armar». Beredskapens
disciplinkrav fylldes någorlunda i militärlustspelen »Alle man på post» och
»Hjältar i gult och blått», medan pilsnerfilmen på andra håll uppträdde maskerad i
kronans kläder. Alice Svensks uppskàttade radioserie om »Familjen Björck»
apterades till en anspråkslös och trivsam film, där Olof och Frida Winnerstrand
fullföljde sina mikrofonroller. »I lapplandsbjörnens rike» var en dokumentär film av
unikt värde upptagen av forstmästare Stig Wesslén, en storslagen skildring av
svensk fjällvärld och svenskt storvilt. På kortfilmens fält hävdades svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
