Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Filmåret 1940. Av Martin Rogberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
I övre raden: Joan Fontaine och Judith Anderson i »Rebecca», Henry Fonda, John Carradine och
John Qualen i »Vredens druvor» samt Margaret Sullavan och James Stewart i »Den lilla butiken»;
i nedre raden: Cary Grant och Irene Dunne i »Min favorithustru», Charles Boyer och Bette Davis
i »Allt detta och himlen därtill» samt Carole Lombard och Änne Shirley i »Få äro utvalda». |
bröt radikalt »drömfabrikens» isolering när den lånade stämma av sin samtids
måhända störste författare. Jane Darwell och Henry Fonda som mor och son i
familjen Joad får räknas till årets starkaste rollprestationer på vita duken.
»Bröderna» efter Karel Capeks »Hordubal» företrädde ensam tjeckisk
produktion, kärvt egenartad och experimentlysten. »Det kallas synd» kom från Ungern;
frånsett miljöglimtarna körde den i konventionellt nötta hjulspår. Norge sände
»Gjest Baardsen», en Lasse-Majas saftiga bravader i början av 1800-talet i
träsnittets eller skillingtryckets naivt påtagliga reproduktion. Filmen sågs i broderlandet
med vemod — och med förtjusning över Alfred Maurstads trolskt smittsamma
vitalitet i fribytarens uppgift. Förvärven från Danmark bestod av en fars med den
muntra subretten Marguerite Viby samt två tendensfilmer av ömtålig
»upplysnings»-typ, »Barnet» och »Skilsmässans barn», bägge signerade av Benjamin
Christensen. Leck Fischers medarbetarskap stärkte intrycket av genuin danskhet i den
förra; i den senare bestods äktheten huvudsakligen av en debuterande
backfish-aktris, Grethe Holmer. Återuppbyggnadens hårda nödvändighet hindrade inte
Finland att reorganisera inspelning på bred basis och med högtsyftande mål. Vad som
under 1940 nådde Sverige torde ha burit förkrigsmärke: den romantiska »Det susar
i nordanskog», »Yrjö löparen» efter romanen av Urho Karhumäki och »Aktivister»,
ett patetiskt avsnitt ur förra frihetskampen. De båda sistnämnda hävdade stolt
finsk nationalitet, finsk patriotism och beundransvärd finsk ambition.
Statens biografbyrå passerades under 1940 av 9649 filmer, därav första-exemplar 1582. Av
filmerna voro 6660 svenska, 1811 amerikanska och 1178 övriga utländska. Metertalet granskad
film utgjorde 5614429 (mot 5588274 under 1939). Härav utgjorde svensk film 2746125 m.,
amerikansk 1909645 m. och övrig utländsk 958659 m. Den inspelade filmlängden utgjorde 4376674
m., naturbilder och journaler 1237755 m. För all publik tillätos 3669284 m., endast för vuxna
1914090 m. Helt förbjudna blevo 31055 m. (mot 61460 m. under 1939).
Svensk Filmindustris skolfilmavdelning fullföljde under år 1940 sin verksamhet med uthyrning
av skol- och bildningsfilmer till undervisningsanstalter, föreläsningsföreningar,
folkbildningsorganisationer o. s. v. i såväl normalfilmformat (ljud- och stum-) som skolsmalfilm; de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1940/0220.html
