Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1940 - Kyösti Kallio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i december 1935, inföll visserligen under Svinhufvuds ämbetstid, men Kallio
fullföljde verket med växande övertygelse och intresse. Ett uttryck härför voro hans
tvenne besök hos konung Gustaf i Stockholm — det första på monarkens
åttioårsdag och det andra vid nordiska statschefsmötet i oktober 1939, knappt sex veckor
före Sovjets överfall på Finland. De brusande och mångtusenstämmiga rop, som
då höjdes från människohavet framför Stockholms slott, blevo signalen till den
största folkrörelsen i Sveriges nyare historia: Finlandshjälpen.
Aage, prins av Danmark (* 1887 — † 29/2).
Äldste son till prins Valdemar och prinsessan
Marie Orléans. Ägnade sig åt officersbanan och
blev 1919 kapten i livgardet. Fann tjänsten i
Danmark för enformig och inträdde 1923 i
danska främlingslegionen som kapten. Deltog
med stor tapperhet i striderna i Marocko och
nämndes ofta i de franska kommunikéerna.
Genomgick tvååriga franska generalstabsskolan
samt blev bataljonschef och därefter
regementschef i Marocko. Har skildrat sina upplevelser
i tvenne böcker, som vittna sympatiskt om hans
personlighet och den djupaste livserfarenhet han
vunnit som soldat.
Azana, Manuel, spansk politiker (* 1880 —
† —/8). Vänsterrepublikan tog han verksam
del i revolutionen 1931 och inträdde som
krigsminister i den provisoriska regeringen samma
år. Han var sedan flera gånger
konseljpresident i olika koalitionsregeringar. Avgick som
konseljpresident vid upproret 1933 och hölls
efter dess undertryckande 1934 fängslad en tid.
Spelade en framstående roll vid bildandet av
folkfronten 1935 och blev åter konseljpresident
vid parlamentsvalen 1936. Samma år utsågs han
till republikens president och verkade efter
inbördeskrigets utbrott i juli 1936 energiskt för
folkfrontens sammanhållning. Flydde i
februari 1939 till Frankrike.
Balbo, ltalo, italiensk marskalk,
generalguvernör (♦ 1895 — † 28/6). Född i Ferrara,
utbildades han först till jordbrukare, men
övergav snart jorden för journalistiken och
politiken. Var med om Mussolinis marsch mot Rom
och blev en av »quadrumvirerna». Flygare
under världskriget, blev han 1929 sekreterare i
italienska luftfartsministeriet och avancerade
snart till luftfartsminister. Lämnade ingen
möda ospard för att bygga upp italienska flyg-
vapnet till aktningsvärda mått. Flög 1931 med
14 flygbåtar och 64 man i förmering från Rom
till Brasilien och tillbaka. Krossade två år
senare åter Atlanten med 25 flygplan och 100
man, varvid han själv satt vid ratten i 48
timmar. Blev efter denna prestation marskalk och
guvernör över Libyen, som under hans ledning
nådde en betydande uppblomstring. Omkom vid
en flygraid över Tobruk.
Borah, W. E., amerikansk politiker (* 1865
— † 20/1). Efter universitetsstudier jurist.
Senator för Idaho sedan 1907, republikan och en
av senatens ledande män. Motsatte sig jämte
Lodge 1919—20 kraftigt och framgångsrikt U.
S. A:s ratifikation av Versaillesfreden. Ledare
a-v senatens utrikesutskott från 1924. Förkämpe
för fred och allmän nedrustning. En av de
starkaste motståndarna till U. S. A :s anslutning till
N. F., företrädde han deri isolationistiska
ståndpunkten.
Bosch, Carl, tysk professor, nobelpristagare
(* 1874 — † 27)4). Ledare för den stora
kemiska koncernen I. G. Farben. Främst känd
genom de av honom utarbetade tekniska
tillämpningarna av ammoniaksyntesen ur väte och
kväve på industriell stordrift
(Haber-Boschmeto-den). Delade med generaldirektor dr Friedrich
Bergius 1931 års nobelpris i kemi »för sina
förtjänster om kemiska högtrycksmetoders
uppkomst och utveckling». Löste problemet att på
syntetisk väg framställa bensin ur flytande
kol. Ledamot av Svenska vetenskapsakademien.
Brögger, Christopher, norsk geolog (* 1851 —
† 17/2). Kallades 1881 till den nya högskolan
• i Stockholm som dess förste lärare i mineralogi
och geologi, skapade högskolans geologiska
institut och samlade kring sig en skara begåvade
forskare från hela Norden under det
decennium han verkade i Stockholm. Invaldes i
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
