Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tulerade den 9/4 för den tyska invasionsarmén, praktiskt taget utan svärdsslag,
ehuru Stauning i en offentlig förklaring ännu den 12/1 som en »självklar sak»
framhållit, att »landets krafter självfallet skola insättas för att avvärja angrepp på
landets neutralitet». Efter kapitulationen hade de styrande intet annat val än att ta
konsekvenserna och efter bästa förmåga söka bemästra den anpassningskris de
våldsamt ändrade inre och yttre förhållandena skapade.
Redan ockupationsdagen sammanträdde Danmarks riksdag, varvid Stauning
förklarade, att regeringen bure ansvaret för det avgörande, som träffats, och trodde,
att den handlat rätt. Emellertid föreföll det som om han och hans block nu, sedan
olyckan var skedd, ej längre ensamma ville bära ansvaret för densamma. Han
bebådade nämligen samtidigt en samlingsregering. Denna kom också till stånd
följande dag, men blev ej den lösning av frågan man på många håll väntat och
hoppats. Det nya eller snarare utökade gamla kabinettet kunde närmast betecknas som
ett förverkligande av Staunings hösten 1939 från venstrehåll avvisade planer på
ett koalitionskabinett, där venstres och högerns representanter blott skulle vara
konsulter. Under händelsernas tryck accepterade såväl högern som venstre denna
gång Staunings samlingsplan, sedan det dock från dessa håll sagts ifrån, att man
helst velat ha några av de gamla misslyckade fackministrarna ersatta med mera
kvalificerade män. Men Stauning ville ha alla kvar. Oppositionens sex konsulter
fingo emellertid sina speciella departement att bevaka.
Detta improviserade kabinett blev ej särskilt långlivat. Redan i början av juni
opponerade sig de konservativa mot denna svårhanterliga samlingsregering utan
samlande politik, men det drog ytterligare någon tid, innan regeringsledningen
på allvar började fundera på en ombildning. Det tog sedan mer än en vecka att få
den nya ministerlistan klar, och under tiden släppte man till offentligheten ut en
särskild ministerlista, i vilken det dock till sist gjordes åtskilliga betydande
förändringar, av vilka den viktigaste var, att Munch, som sedan 1929 lett landets
utrikespolitik, utmönstrades. Med speciell tillfredsställelse hälsade man på
konservativt håll inrikesminister Dahlgaards och försvarsminister Andersens försvinnande.
På det hela taget ansåg man, att Danmark i och med den nya regeringens
tillblivelse undgått det inre sammanbrott, som i krigshärjade länder varit nederlagets
oundviklige följeslagare. Regeringens underlag i riksdagen var så starkt som 212
röster mot 13, och ute i landet beräknades den ha 95 procent av befolkningen
bakom sig.
Hela denna nyordning var ett led i Danmarks försök till anpassning efter det
nya läge kriget och ockupationen alstrat. Krigsutbrottet och blockaden mot
sjöfarten hade redan från första stund varit ett svårt slag för Danmark, som för sin
viktigaste näring, jordbruket, är helt beroende av sin utrikeshandel. När så
ockupationen kom, blev situationen nästan katastrofal. Under normala förhållanden
består Danmarks export till två tredjedelar av lantbruksprodukter, av vilka
England är den största avnämaren. Nu avbröts denna jätteleverans, som för att kunna
hållas uppe också krävt en betydande import av fodermedel, även den stoppad
av kriget. Ingen annan utväg återstod då än att söka få avsättning söderut i större
omfattning än förut, varför det vid regeringens ombildning gällde att lägga grund
för ett förtroendefullt samarbete med Tyskland. Scavenius var också i motsats till
Munch känd som en pålitlig tyskvän.
Exporten av lantbruksprodukter, särskilt animaliska livsmedel, på Tyskland
ökades också oerhört under första krigsåret — enligt gjorda beräkningar med 150
procent i jämförelse med 1938. Den danska importen på Tyskland ökades med cirka
50 procent. Importvarorna utgjordes bland annat av kol, olja och cellull. Följderna
av den alltför ensidigt inriktade utrikeshandeln började emellertid visa sig
framemot årets slut. Lagren av råvaror samt vissa tidigare importerade hel- och
halvfabrikat hade genom handelsspärren västerut blivit hårt brandskattade. Den indu-
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
