Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det visade samma lugna mod i motgången som det ådagalagt i den ojämna
striden. Brytningarna voro dock starka även uppe i regeringen, där tvenne
statsråd ur agrarpartiet, krigsminister Niukkanen och undervisningsminister Hannula,
begärde sitt avsked. Emellertid ernåddes den nödvändiga 5/6-majoriteten i
riksdagen, och finska folket fick nedlägga sina vapen för att taga itu med den
jätteuppgift, som nu förestod det: att återuppbygga landet efter krigets förödelser och
fredsslutets förändringar.
Inför ett sådant värv var det nödvändigt att lägga ansvaret i händerna på en
regering, som ej endast representerade de parlamentariska styrkeförhållandena
och det normala politiska livet utan också samhällslivet i stort på olika
verksamhetsområden. Därför fick Rytis den 27 mars ombildade kabinett stora inslag av
praktisk verksamhet — det blev ej blott en samlingsregering utan också »en
industrichefernas regering». Halva antalet statsråd intogo ledande poster i det
praktiska produktiva livet.
Finland hade genom kriget förlorat drygt tio procent av sin odlade jord och av
sin industris produktionsförmåga. Vidare hade viktiga råvarutillgångar och
betydande kraftkällor eliminerats. Karelens förlust medförde förlusten av 17 procent
av järnvägarna. Förlusten av viktiga hamnar försvårade utrikeshandeln. En
åttondel av finska folket hade förlorat sina hem och sin utkomst. Det gällde att placera
denna kontingent som produktiva medborgare inom de nya gränserna och i övrigt
söka ersätta dem, vilka genom kriget förlorat sin egendom, deras förluster. Det
beräknades att de finska krigsförlusterna inalles uppgingo till minst 30 milliarder
finnmark.
Ersättningsfrågan blev genast från början ett stridsäpple och utgjorde under
månader brännpunkten i de politiska debatterna i Finland. Det ursprungliga
regeringsförslaget av den 8/6 innebar, att endast mindre förluster upp till ett värde av
10 000 mark skulle betalas fullt ut med graderad ersättning för större förluster och
blott 5 proc. ersättning för de största. Den opposition, som detta förslag väckte,
var stor, ej minst från agrarhåll, där man i slutet på juni till och med hotade att
lämna regeringen. Emellertid försiggingo senare debatterna med lugnare tonfall,
och den 2/8 antog riksdagen regeringens i hög grad reviderade förslag, som
tillerkände skadeståndstagarna avsevärt gynnsammare villkor än det ursprungliga
förslaget. Gränsen för hel kompensation höjdes till ej mindre än 320 000 mark, och
den degressiva ersättningsskalan justerades i övrigt till ersättningstagarnas
förmån. Ersättningen för skador på 41 millioner mark och däröver höjdes från 5 till
10 procent, maximalersättningen för enskilda personer fördubblades från 1 till 2
millioner och för bolag och andra sammanslutningar från 5 till 10 millioner mark.
Skadeståndslagen gällde endast de avträdda områdena. Övriga skadeståndstagare
ersattes genom försäkringslagarna. Skadeståndsbetalningarna drabbade i hög grad
skattebetalarnas nettoförmögenheter, som genom den så kallade
förmögenhetsöver-låtelseskatten beskattades med upp till 40 procent.
Ett annat i högsta grad betydelsefullt och krävande problem var att bereda
boplatser för de närmare en halv million människor, som överflyttats från de
avträdda områdena. För placeringen av den jordbrukande karelska befolkningen
krävdes jord och arbete åt 36 000 jordbrukarfamiljer, räknande sammanlagt cirka
180 000 människor. För detta ändamål framlade regeringen redan i slutet på april
ett förslag om »snabbkolonisation». Nya jordbruk på i regel 60 tunnland
planerades samt egna hem på upp till 12 tunnland, där småbrukare också som daglönare
skulle kunna bidraga till familjeförsörjningen. Då statens, kommunernas och de
stora bolagens domäner icke räckte till för projektet, måste man ställa anspråk
även på de enskilda jordägarna, som i händelse av frivillig överlåtelse lovades
vissa förmåner.
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
