Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1942. Av redaktör K. O. Hammarlund - Tobaksransonering med anknytning till kaffe och te - Bränslebehovet ställde ökade krav på skogsägare och skogshuggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het att företa sina inköp i vilken affär som helst och vidare befriade handlarna
från den delikata uppgiften att rättvist fördela varorna mellan kunderna. Hr
Kollberg meddelade, att den som önskade taga ut tobakskort skulle i samband med
rekvisitionen till kristidsnämnden överlämna sitt inköpskort för kaffe och även
medföra personkortet.
En gradering gjordes efter ålder och kön. Men kvinnornas mindre tilldelning
framkallade ett livligt missnöje, som bl. a. tog sig uttryck i opinionsmöten.
Myndigheterna läto också i någon mån tala med sig, och vissa justeringar gjordes efter
hand i bestämmelserna.
Grundransonen för tobakstilldelningen hade ett poängvärde av 90 poäng för fvra
veckor, vilket motsvarade 60 cigarrer, 90 cigarrcigarretter eller 300 cigarretter eller
150 gram rök- eller tuggtobak eller 450 gram snus. Senare gjordes särskilda
medgivanden för storrökare, varvid ytterligare uppoffring av kaffetilldelningen måste
förutsättas.
Bränslebehovet ställde ökade krav på skogsägare ocli skogshuggare.
Utsikterna för vedförsörjningen artade sig tämligen bra vid årets ingång.
Närmare 81 000 man voro sysselsatta med skogsavverkningar, vilket var omkring
6 000 mer än den 30 november 1941. I början av februari hade avverkats en miljon
kubikmeter mer än föregående år. Men de vackra siffrorna voro bedrägliga.
Avverkningsplanen hade utvidgats till att omfatta 40 miljoner kbm, och resultatet
betydde i själva verket, att i februari endast 48 % av avverkningsplikten fullgjorts
mot 60 % vid samma tidpunkt 1941. Bränslekommissionens ordförande, jägmästare
Lundh, var var nödsakad att göra ett ganska dystert uttalande, samtidigt som han
uttryckte den förhoppningen, att arbetet i skogarna skulle skjuta ny fart, så snart
väderleksförhållandena ändrades till det bättre. Även för massaveden såg det illa
ut. Avverkningsbehovet uppskattades till 15 miljoner kbm, och härav var den 1
februari endast ungefär en femtedel upphuggen. Till råga på olyckan hade
torvupptagningen inte kunnat komma i gång i större skala med hänsyn till de
omfattande förberedelser, som den maskinella torvproduktionen krävde. Jägmästare
Lundh vädjade till landets skogsägare att beakta situationens allvar.
Fruktan för krigskonjunkturskatten syntes på många håll vara en hämsko för
skogsavverkningen. Detta föranledde bränslekommissionen, industrikommissionen
och priskontrollnämnden att i en gemensam skrivelse till K. M:t hemställa om ett
förslag till riksdagen, att krigskonjunkturskatt på skogsbruk icke skulle drabba
sådan avverkning, som var att betrakta som kapitaluttag. Sådan karaktär måste,
framhöll man, den fortsatta avverkningen i mellersta och södra Sverige i ganska
stor utsträckning få, sedan skogsägarna uttömt möjligheterna till vedavverkning
genom skogsvårdande huggningar. I enskilda fall kunde redan
avverkningsåläg-gandet beträffande brännved innebära ett årsuttag, som väsentligt översteg
fastighetens normala årliga avsättning. Det var därför av största vikt, att beskattningens
utformning inte lade hinder i vägen för den nödvändiga skogsavverkningen.
Resultatet av denna framställning blev en väsentlig skattelättnad för
skogsavverkning, som översteg det normala. I vissa fall skulle K. M:t kunna medgiva
särskild avdragsrätt. Den nya situationen kungjordes på olika sätt för skogsägarna,
och därmed var detta hämmande moment för ökad avverkning undanskaffat.
Då man fram på eftersommaren kunde redovisa vedavverkningen under året 1
juli 1941—30 juni 1942, befanns slutresultatet i fråga om annan ved än massaved
och props vara 35,3 miljoner kbm och beträffande massaved och props 9,4
miljoner kbm. Produktionsplikten för året 1940—41 hade fastställts till 30 miljoner
med förutsättning, att en ganska betydande meravverkning skulle äga rum. Detta
blev också förhållandet. Slutsiffran visade 36,5 miljoner, vari ingingo 1,3 miljoner
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
