Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkokrönika 1942. Av teol. lic. Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopens första möte med Stockholms stifts domkapitel: sittande biskop Manfred Björkquist
och kyrkoherde Gustaf Ankar; stående fr. v. grosshandlare Ivar Stendahl, kontraktsprosten Karl
Ekman, överdirektör Hardy Göransson, generaldirektör Anders orne, byråchefen Ragnar
Lundqvist, stiftssekreterare E. C. Sahlin, rektor August Isaacsson och överlärare Gunnar Ahlberg.
delar av ärkestiftet och Strängnäs’ stift. Den 1 juli 1942 avskildes 06 församlingar
med 142 prästerliga tjänster och c:a 780 000 invånare till att bilda det nya stiftet.
Dagen därpå samlades prästerskapet och det nyutsedda domkapitlet till
biskopsval. Högsta röstetalen i det prästerliga valkollegiet tillföllo biskoparna Ysander,
Andræ och Aulén, men då domkapitlets röster några dagar senare tillades, befanns
rektor M. Björkquist ha fått samma röstetal som Aulén, varför lotten måste avgöra
det viktiga ärendet. Den föll på Björkquist, och han blev också den 6 augusti av
K. M:t föredragen framför de båda biskoparna på förslaget. Manfred Björkquist,
som aldrig avlagt någon teologisk examen eller verkat som präst och som nu tack
vare lekmannaopinion och lekmannainslag i valkorporationen kom med på
förslaget, framstår i särskild grad som lekmännens specielle biskop. Genom sina
många förbindelser med kulturvärlden kommer han säkerligen att betyda mycket
för kyrkans kontakt med nya skaror och kretsar. Även på frikyrkligt håll hälsades
hans utnämning med stor tillfredsställelse.
En livlig debatt uppstod om huruvida dr Björkquist som lekman borde
prästvigas före biskopsvigningen eller om den senare enligt vår kyrkas ordning skulle
anses innefatta även prästvigning. Trots att både professorn i kyrkorätt i Lund,
teol. dr S. Kjöllerström, ocli jur. prof. C. A. Reuterskiöld, Uppsala, i tryckta
inlagor uttalat sig för den senare ståndpunkten, skedde prästvigning i Sigtuna S:ta
Maria den 6 oktober, åtta veckor före den dag, då dr Björkquist blev biskop i
svenska kyrkan.
Bland övriga personförändringar i kyrkan kan nämnas, att domprosten Olle
Ny-stedt i Göteborg blev pastor primarius i huvudstaden och att komministern, f. d.
missionären i Afrika Sam Perman utnämndes till domprost i Luleå, medan
innehavaren av samma tjänst i Växjö efter dr Gunnar Brundin icke hann bliva utsedd.
Domprosten E. Enochsson och kyrkoherde M. Zetterquist utsågos till tjänstgörande
e. o. hovpredikanter. Till kyrkoherde i Brännkyrka i Stockholm valdes
komminister G. Collini och i Finska församlingen G. Sevelius. Den senares installation
andra söndagen i advent blev biskop Björkquists första episkopala handling. En
ny tjänst, som sannolikt får mycket stor betydelse, inrättades genom att Uppsala
studentkårs direktion den 12 oktober med 28 röster mot 1 beslöt att genom på
enskild väg anskaffade medel anställa en stndentpräst med uppgift att bedriva
själavård ocli social verksamhet inom Uppsala studentkår. Beslutet var ett från
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
