Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkokrönika 1942. Av teol. lic. Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående offervillighet, som kommer till synes och som kunnat neutralisera de
svårigheter, vilka textil- och livsmedelsransoneringen skapat för syförenings- och
försäljningsverksamheten — en av kyrkans bästa penninginsamlingsvägar. Landet
runt anordnades aftnar av olika slag med kollekt till Finland, Norge och andra
nödlidande länder. Den av de kristna samfunden gemensamt bildade
organisationen »Hjälp Krigets Offer» fortsatte framgångsrikt sitt arbete och utvidgade det
bl. a. genom att sända en präst att arbeta bland italienska krigsfångar i England. —
Inför det världspolitiska läget sökte kyrkan iakttaga strikt neutralitet, men
förföljelsen mot kyrkan i Norge, som bl. a. ledde till att biskoparna och domprost Fjellbu
avstängdes från sina ämbeten, och den upprörande behandlingen av judarna i
många ockuperade länder framkallade protester och deklarationer från det
samlade svenska biskopsmötet och från enskilda medlemmar därav. Då Göteborgs
stiftstidning och dess redaktör, prosten Rhedin, yttrade sig i annan riktning och
rent av fällde kränkande yttranden om biskopen av Oslo, reagerade press och
opinion starkt, och Göteborgs domkapitel tilldelade, efter anmälan, Rhedin
varning, varöver denne besvärade sig i hovrätten.
Det ekumeniska arbetet rönte givetvis starka påfrestningar av situationen, men
man sökte dock i största möjliga utsträckning upprätthålla kontakten med
främmande kyrkor. Sålunda avreste en officiell delegation svenska kyrkomän med
biskoparna av Luleå, Skara och Karlstad i spetsen i april till Finland, där bl. a.
Åbo, Helsingfors, Viborg och Karelen besöktes och överläggningar höllos med
representanter för Finlands kyrka. Vid pingsttiden anlände en av engelska
kyrkans mest kända och framstående gestalter, biskopen av Chichester, till Sverige
för att å sin ärkebiskops vägnar återknyta förbindelsen med vår kyrka och dryfta
en rad problem. Hans besök återgäldades i England och Skottland av biskopen
av Växjö, som därvid fick mottaga den verkligt sällsynta och förnämliga
utmärkelsen »Lambeth-korset». Slutligen voro två svenska teologer, prof. R. Bring och
teol. dr O. Herrlin, den 2—15 augusti inbjudna som gästföreläsare vid
Lutherakademien i Sondershausen i Tyskland. Ärkebiskop Eidem besökte senare
Tyskland, där han bl. a. talade vid Lützen den 6 november och installerade den nye
svenske kyrkoherden i Berlin, E. Perwe.
I teologiskt avseende ha de senare åren betecknat en rik och fruktbar tid. En
märklig och glädjande enhetlighet har därvid kännetecknat universitetsteologien
i Uppsala och Lund, som alltmer inriktats på kyrkotanken såsom centrum för den
teologiska forskningen. En enastående manifestation av denna enhet och
inriktning utgjorde den teologkonferens kring kyrkofrågan som teologiskt problem, som
samlades i Nyköping den 19—21 februari under presidium av biskop Aulén och
med deltagande av så gott som samtliga exegeter ocli systematiker från båda
universiteten. På grundval av denna konferens utgavs senare på året »En bok om
kyrkan», ett samlings- och standardverk, som kunde väntas för årtionden framåt
bli grundval för varje diskussion i frågan. Genom att uppvisa kyrkotankens
förankring i Nya testamentet, dess centrala plats hos Luther och dess nödvändiga
huvudroll i nutidens kristna tänkande och samhällssyn gjorde denna bok mer än
någon annan i senare tid för att närma teologi och kyrka, teologi och förkunnelse,
teologi och samhällsinsats till varandra. — Kring samma ämne anordnades i
Uppsala två teologdagar den 30—31 augusti med föreläsningar av en rad
vetenskapsmän. Till diskussionen andra dagen hade även några församlingspräster och
frikyrkomän inbjudits som talare.
Då samtidigt de frikyrkliga samfundens medlemsantal (med undantag för
pingströrelsens) enligt egna uppgifter så gott som genomgående reducerats under året,
gjorde sig en viss irritation gällande i frikyrklig press och litteratur. Man syntes
här icke tillräckligt ha skilt mellan det vetenskapliga klarläggandet av kyrko-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
