Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1942. Av professor Torsten Thunberg - Kampen mot tuberkulosen intensifieras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorat förmågan att framkalla
tuberkulos men samtidigt
behållit förmågan att alstra
immunitet.
Vid vaccinationen sprutas
vaccinet in i huden på ben
eller överarm till en mängd, så
avpassad, att det ej
åstadkommer feber men väl en viss
lokal reaktion. Vanligen
uppträder immuniteten efter sex
veckor.
Länge mött med misstro, har
Calmette-metoden så
småningom vunnit terräng och kan nu
anses ha fullt slagit igenom.
Ett uttryck härför är den
enhälligt antagna resolutionen
vid tuberkulosläkarmötet i
februari 1942 med dess
rekommendation därav.
Till korrekt värdesättning av Calmette-vaccinationen bidrogo mycket de norska
undersökningarna av sjuksköterskeelever av Heimbeck och Scheel vid Ullevåls
sjukhus i Oslo. Härvid uppnåddes en betydande sänkning av
tuberkulossjuklighe-len — från 34 % hos icke vaccinerade till ungefär t % hos de vaccinerade. I
Sverige få Kristenson och Wallgren, båda numera professorer vid Karolinska
institutet i Stockholm, anses som pioniärer och främsta målsmän för
Calmette-vaccinationen. Från Wallgrens Göteborgstid föreligger en efterundersökning av år 1939,
hänförande sig till 400 barn, som efter vaccinationen varit utsatta för smitta. Vid
undersökningstillfället var intet av de uppvisade barnen sjukt, intet hade avlidit i
tuberkulos och endast tre hade tidigare genomgått lätta tuberkulösa sjukdomar.
Av ett tiotal barn av samma kategori, vilkas föräldrar avböjt vaccination, hade ej
mindre än tre avlidit i tuberkulos.
Calmette-vaccinationens användningsområde är inskränkt till personer, som
aldrig i sin kropp upptagit tuberkelsmitta. Ha personerna i fråga genomgått en
tuberkulos infektion, står intet att vinna med vaccinationen, och detta vare sig
smittan resulterat i progredient sjukdom eller endast framkallat en övergående svag
reaktion som motståndskraft.
Det är under sådana förhållanden nödvändigt att veta, hur det står till med folks
antecedentia (»anamnes») beträffande en eventuell tidigare tuberkulosinfektion.
Lyckligtvis erbjuder här en tuberkulinundersökning en för ändamålet lika enkel
som bevisande metod.
Tuberkulin är ett sterilt filtrat av t.b.c.-kulturer. Det har den egendomliga
förmågan att vid insprutning i huden hos personer, som någon gång i anamnesen
trätt i reaktion med tuberkelbaciller, framkalla en inflammationsprocess på
injektionsstället, en s. k. »positiv reaktion». En person utan varje tuberkulos anamnes
visar ingen reaktion på injektionsstället, s. k. »negativ reaktion». Det är alltså
endast för personer med negativ reaktion, som Calmette-vaccinationen är avsedd.
Men det är också dessa, som mest äro utsatta för nedsmittning. De positivt
reagerande äro redan i lycklig besittning av en viss motståndskraft, vilken f. ö. ej ökas
genom Calmette-vaccinationen.
Så spridd som t.b.c.-smittan är, är risken för nedsmittning ganska stor. Nås man
ej av smitta som barn, så sker det vanligen när man kommer ut i livet, såsom just
framgått av tuberkulinundersökningar. Nyfödda reagera alltid negativt, men följer
190
Professorerna Anders Kristenson (t. v.) och Arvid
Wallgren, pioniärer för Calmette-vaccinationen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
