Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1942 - Wilhelm Peterson-Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilhelm Peterson-Berger.
Tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger
avled den 3 december i Östersund,
dit han förts från sitt hem på Frösön.
Han var född i Ullånger,
Västernorrlands län, 1867, blev student i Umeå
1885 och elev vid Musikkonservatoriet
följande år, avlade organistexamen 1889
och studerade sedan flera år i
Tyskland. Därefter verkade han som
scen-instruktör vid Kungl, teatern 1908—10
och som musikkritiker i Dagens
Nyheter 1895—1908 samt 1911—30.
Som kompositör var — skrev Kajsa
Rootzén i Svenska Dagbladet —
Peterson-Berger först och sist lyriker. Likt
Edvard Grieg — den tondiktare som
kanske betytt mera än någon annan för
hans konstnärliga inriktning och som
för honom direkt röjt den magiska
kraften i den inspirationskälla han för
beständigt gjorde till sin: folkmusiken —
gav han sitt bästa i det intima formatet,
i romantiska klaverpoem under
skiftande måleriska rubriker och i
innerligt finstämda romanser, sådana som
»Gullebarns vaggsånger», där texten är signerad Heidenstam, och förtoningar av
Karlfeldt-dikter som »Längtan heter min arvedel», »Dina ögon äro eldar», »En
madrigal», »Månhymn vid Lambertsmässan», »Sång efter skördeanden» och flera
andra. Och även då han framträdde som musikdramatiker i Wagners stil och
anda — men med klart personligt tonspråk — verkade han betecknande nog rent
musikaliskt starkast, omedelbarast och mest uttrycksfull i de lyriska momenten.
I »Arnljot» t. ex. nås höjdpunkten i och med den lyriskt betonade andra akten,
i »Domedagsprofeterna» är det likaledes lyrikern som vinner den djupaste
anklangen med en daggfrisk, blond, vemodig serenad och en hänfört livsbejakande
kärlekshymn i slutakten, och även i »Adils och Elisiv» — som eljest inte alls står
i paritet med det psykologiskt djuplodande och mänskligt gripande dramat
»Arnljot» — möter man lyriska ingivelser med liknande strålkraft.
Frigjord ur det nära stridsvimlet, har hans kämpagestalt i viss mån avtecknat
sig med skarpare konturer än förut i hela sin resning och all sin andliga rörlighet.
Och hur åsikterna än gå isär beträffande vissa delar av hans konstnärliga
produktion och även vissa yttringar av hans kritikertemperament, måste de
ovillkorligen mötas på en punkt: i den bestämda övertygelsen att Wilhelm Peterson-Berger
varit en kulturpersonlighet av ovanliga mått, med ett lysande intellekt och en lika
vittfamnande som djuprotad bildning och därtill utrustad med
handlingsmänniskans förmåga att bruka bådadera i folkupplysningens tjänst. Med sitt
mångsidiga vetande, sin personligt omsmälta lärdom och sin analytiska skarpsynthet
var han i stånd att gång på gång vidga oc.h fördjupa utsikterna kring en
musikalisk företeelse. I eller bakom det mesta han skrivit soin essayist, och förresten
även i en del av hans dagskritik, kan också tydligt urskiljas en djup fond av
antik-färgad idealism. Den intensiva upplevelsen av antiken genomstrålar hela hans
musikåskådning.
Wilhelm Peterson-Berger.
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
