Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ottosen. Perrin.
Poulsen. Reichenau.
politiske ledare, en post, som han av hälsoskäl
lämnade 1936. I april år 1940 inträdde han i
samlingsregeringen som kontrollminister i
utrikesministeriet, men drog sig tillbaka vid
rekonstruktionen i juli samma år och förde
sedan en tillbakadragen tillvaro.
Lietzmann, Hans, tysk teolog, professor
(» 1875 — † 25/7). Blev 1908 professor i Jena
och kallades 1924 till Harnacks efterträdare vid
Berlins universitet. Den främste samtida
forskaren på Nya testamentets område, ägnade han sig
med stort skarpsinne och flödande idérikedom
åt kyrkans gamla historia. Bland hans
skrifter märkas »Appolinaris von Laodicea»,
»Petrus und Paulus in Rom» och »Handbuch zum
Neuen Testament». Ledamot av
Vetenskapsakademien i Stockholm och kommendör av
Nordstjärneorden. Var på sin tid Olaus
Petri-före-läsare i Uppsala.
Mantere, Oskari, finsk politiker (» 1874 —
† 9/12). Fungerade en längre tid som lärare
vid olika skolor och utnämndes till skolråd
1918. överdirektör för skolstyrelsen 1924. Främst
namnkunnig som politiker, hade han gjort sig
ett känt och aktat namn även i Sverige.
Tillhörde riksdagen åren 1919—39, var
socialminister i Kallios ministär, undervisningsminister i
två regeringar och statsminister 1928—29.
Morris, Ira Nelson, amerikansk diplomat
(* 1875 — † 16/1). Var under presidenterna
Wilson och Harding U. S. A:s minister i
Sverige. Jämte sin företrädare under decennier
kring sekelskiftet W. W. Thomas en av de två
representanter för Förenta staterna, som fattat
djupaste tillgivenhet för och känt sig mest
hemmastadda i vårt land. Hans sympatier för
Sverige blevo särskilt värdefulla genom att
hans ministertid här omfattade förra
världskrigets bekymmersammaste år. Han skildrade
den i »Minnen från min ministertid i Stockholm
1914—23». Diplomatiska kårens i Stockholm på
sin tid mest bemärkte och för hjälpsamhet
kände medlem.
Ottosen, Carl, dansk läkare (* 1864 — † 12/5).
Blev läkare vid Skodsborgs sanatorium 1898 och
var dess överläkare och direktör 1900—1940.
Innehade även Fysisk Kuranstalt i Köpenhamn
1901—32 och Frydenstrand Badesanatorium i
Frederikshavn från 1920. Vice ordförande i
Nordiska filantropiska sällskapet sedan 1898.
Redaktör för Sundhedsbladet sedan 1897, utgav
han flera skrifter i hälsovårdsfrågor Utövade
en mycket vidsträckt praktik ej minst bland
svenska patienter.
Perrin, Jean, fransk professor,
Nobelpristagare (* 1870 — † 18/4). Född i Lille, blev han
1897 lektor i fysikalisk kemi vid universitetet
i Paris och var alltsedan dess verksam där som
lärare och forskare. Hans forskningar
omfattade. främst molekylernas rörelse, och han
upptäckte, att partiklar i kolloidala lösningar
uppnå ett jämviktsläge av sådan art, att man med
ledning av täthetsfördelningen kan få ett
noggrant mått på molekylernas storlek, en princip
som The Svedberg senare utarbetade till en
framgångsrik metod för bestämning av olika
ämnens molekylarvikt. Nobelpristagare i fysik
1926. Ledamot av Svenska
vetenskapsakademien.
Poulsen, Valdemar, dansk uppfinnare, fil. dr
(* 1869 — † 23/7). Studerade redan som barn
fysik, men försummade andra ämnen och
avbröt medicinska studier, som han enligt
faderns önskan påbörjat, för att ägna sig åt
praktiskt arbete — i Telefonsällskapet — varvid
hans uppfinnartalanger började göra sig
gällande. Blev berömd genom uppfinningen av
telegrafonen, närmast motsvarande våra dagars
diktafon, och fick därför Grand Prix på
världsutställningen i Paris 1900. Började sedan
samarbeta med den blivande professorn P. O.
Pie-tersen. Började 1902 experimentera med
ljusbågegeneratorn och nådde fram till en
generator för högfrekventa elektromagnetiska
svängningar. Konstruerade några år senare
elektronröret, som revolutionerade radiotekniken.
Hedersdoktor vid många universitet världen runt.
Till hans ära instiftades den s. k.
Poulsenme-daljen, en hög vetenskaplig utmärkelse.
Reichenau, Walter von, tvsk
generalfältmarskalk (• 1882 — † 17/1). Född i Karlsruhe,
tillhörde han såväl den kejserliga armén som
Weimarrepublikens riksvärn, innan han blev
en förgrundsgestalt inom det
nationalsocialistiska Tysklands moderna krigsmakt. Han
började som fältartillerist och genomgick hela den
militära skalan, tillhörde generalstaben och
hade ledande funktioner i krigsministeriet.
Hans utnämning till generalfältmarskalk ägde
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
