Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av den finska utrikeshandeln föllo 70
procent på Tyskland. Importvärdet för
året utgjorde 9548,5 miljoner (8 818,1 milj.
föreg, år) och exportvärdet 5 827,9
miljoner (4251,1 milj.).
Bristen på arbetskraft och råvaror
verkade i hög grad hämmande på industrien.
Produktionsvolymen för exportindustrien
visade dock en svag förbättring i
jämförelse med 1941. Inom hemmamarknaden
låg den något högre. Bäst höllo sig de
industrier, som hade omedelbar betydelse
ur försvarssynpunkt, särskilt metall- och
maskinindustrien. Inom textil- och
läderbranscherna hade däremot råvarubristen
en förlamande verkan.
Procentuellt torde intet land sedan
krigsutbrottet ha drabbats av sådana
genom kriget förorsakade fartygsförluster
som Finland. Den 1/4 1942 utgjorde
förlusterna 46 procent av landets
totaltonnage den 1/9 1939. Det var de anglosaxiska
fartygsbeslagen, som 1941 bragte
förlustsiffrorna från 16 upp till 42 procent.
Livsmedelssituationen var hela året bekymmersam, och vid olika tillfällen rådde
nästan fullkomlig brist på vissa varor. Detta gällde särskilt årets första hälft.
Senare inträdde någon förbättring. Speciellt svår var fettbristen. Medelransonen
uppgick icke ens till 30 procent av den normala förbrukningen. Köttkonsumtionen
var i medeltal högst 15 procent av den normala, fläsk saknades så gott som helt,
sockerkonsumtionen nedskärs med nära tre fjärdedelar, ost och ägg förekommo
knappast. Mjölransonen låg däremot ganska nära den normala konsumtionen.
Den finska talkorörelsen fortsatte sin frivilliga arbetsinsats i ännu större
omfattning än under 1941. Sålunda deltogo under året 500 000 personer enbart i
skogsavverkningen. Deltagarna omfattade alla verksamhetsområden och åldrar.
Statsråd och diplomater arbetade sida vid sida med kontorister och skolungdom. En
lag om arbetsplikt för ungdom ned till 15 års ålder stadfästes den 22/5, men trädde
ej i kraft under året, då arbetet alltså var frivilligt. Arbetsprestationerna
stegrades genom talkotävlingar mellan olika städer och samhällen, ja, även en
svenskfinsk bärplockningstävlan förekom. Utbytet av skolungdomens insamlingskampanj
under sommaren av hjälpfoder, svamp, bär, ved, skrot etc. värderades till 175
miljoner mark och av dess arbete i lantbruket till 99 miljoner mark.
I likhet med Sverige (se särskilda artiklar) bragte även Danmark, om än i
mindre skala, Finland hjälp genom att vårda sig om finska invalider och barn
samt genom att stödja det inhemska finska vårdarbetet. Också Tyskland, Schweiz
och Ungern hjälpte Finland på många sätt såväl humanitärt som i andra
avseenden.
Fältmarskalk Mannerheim blev på sin 75-årsdag den 4/7 föremål för de mest
storslagna och omfattande hyllningar. I sitt högkvarter mottog han uppvaktningar från
bl. a. republikens president, regeringen, riksdagen, fackföreningarna etc. I
regeringens adress meddelades, att han utnämnts till marskalk av Finland, och i
riksdagens, att han fick en ärebostad i Helsingfors. Rikskansler Hitler besökte honom
bakom fronten i sällskap med generalfältmarskalk Keitel.
Japanske ministern i Helsingfors, Sakaya, på
vedtalko med beskickningens personal. (1
höstens stora vedkampanj deltogo de flesta
utländska diplomaterna, bl. a. hela svenska
beskickningen.)
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
