Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmskrönika 1943. Av redaktör Gustaf Ahlbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig söder ut, till Enskede och Brännkyrka.
Där hade staden ännu betydande
områden, som icke exploaterats, men under
1943 togos av denna reserv mycket stora
områden i anspråk. På stadens egen mark
uppfördes flera tusen eldstäder på det
s. k. Årstaområdet, vilket beräknats
komma att rymma omkring 25 000 eldstäder.
Men även staten såsom ägare till det
betydande området vid Johanneshov satte
där i gång en exploatering i stor skala.
Reymers holme, väster om Långholmen,
som inköpts av HSB, bebyggdes helt
under 1943, huvudsakligast med
smålägenheter.
Under året aktualiserades frågan om
stadens inkorporering av Spånga socken
och Hässelby köping. Preliminära avtal
mellan dessa och staden träffades men
stötte på kraftigt motstånd från landsting
och grannkommuner.
Stockholms kommunikationer voro
redan vid andra världskrigets utbrott
mindre tillfredsställande, och den
betydande nyinflyttningen under de senaste
åren bragte därför förhållandena till en
kris. Man kan utan överdrift säga, att
kommunikationsproblemet var stadens
värsta bekymmer under 1943. Det satte
sin prägel på hela
kommunalförvaltningen. Bättre förbindelser till förorterna
voro nödvändiga men nästan oöverstigliga hinder kommo i vägen. Under året
framträdde planerna på den nya bron vid Skanstull som en dominerande fråga,
vilken väckte mycken diskussion. Det dröjde länge, innan stadsfullmäktige kunde
fatta sitt beslut om bron, främst på grund av bristen på byggnadsmaterial och
statsmyndigheternas motstånd med hänsyn till viktiga statliga företag, som måste
få företräde. Slutligen fattade stadsfullmäktige beslut om att bygga en bro i betong
i segelfri höjd som huvudled ut till Enskede och Brännkyrka och ingående i det
stora tunnelbanesystem, som man i princip enat sig om under 1941. K. M:t gav
byggnadstillstånd för bron på hösten 1943. Vid årsskiftet 1943—1944 stod man
färdig att sätta i gång det betydande arbetet.
Stockholms spårvägar hade 1943 ett verkligt krisår. Man hade hoppats, att de
kraftiga inskränkningar i busstrafiken, som undan för undan vidtagits sedan
krigsutbrottet, inte skulle behöva ökas, men den allt kännbarare bristen på
ringgummi tvingade myndigheterna att kräva en ytterligare sänkning av det antal
vagnkilometer, som medgivits stockholmsbussarna. Och den 18 oktober 1943 fick
busstrafiken än en gång vidkännas ett restriktivt ingrepp, som resulterade i
partiell nedläggning av vissa linjer, förkortning av andra och indragning av ett
stort antal hållplatser.
1942 framlades en femårsplan omfattande nybyggnader av vagnhallar och
verkstäder, anläggandet av förortsbanor och anskaffandet av ny rullande materiel
106
Ena hälften av den nya Kungsbron blev under
året färdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
