Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1943. Av redaktör K. O. Hammarlund - Skoransonering — årets krissensation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industrikommissionen. Foto för årsboken i dec. 19i3. ’
Från vänster: dir. II. Abenius, dir. S. Sohtman, v. ordf., dir. S. Schwartz, ordf., överdirektör E.
Iledulff, kommerserådet H. Carlborg och överingenjör B. Sundfeldt.
Skoransoneringen inleddes med ett försäljningsstopp under tiden den 22 april
•—6 maj. Normalransonen blev 15 poäng för skoköp och reparationer under en
period av ett och ett halvt år. För en herre betydde detta ett par nya skor och
en halvsulning, för en dam ett par skor och två halvsulningar. Vissa
befolkningsgrupper tillerkändes extratilldelning, och det meddelades att
industrikommissionen vidtagit åtgärder för att få fram ersättningsmaterial. Efter en månad putsades
poängberäkningen till förmån för lättare skotyper, träbottnade skor och
gummiskor. Därpå medgåvos extra skokuponger för militärpersonal. I augusti blevo
skor med trä- och textilbottnar fria och en frilista upprättades för sulor och
klackar samt plattor av vissa ersättningsmedel för läder och gummi. I november
frigåvos tofflor för innebruk och skridskokängor, varjämte vissa poängvärden
sänktes. Till förebyggande av mindervärda ersättningsmedel utfärdades särskilda
bestämmelser.
Kritiken mot skoransoneringen var från början ganska hård. Direktör Ernst
Åqvist framställde i första kammaren en rad detaljerade frågor till
folkhushåll-ningsministern. Huvudspörsmålet var huruvida inte åtgärder vidtagna på ett
tidigare stadium kunnat mildra ransoneringen. Statsrådet Gjöres lämnade den
15 juni ett utförligt svar. Ransoneringen var i första hand betingad av
knappheten på bottenläder. Lagerställningen hade tidigare varit tämligen god, och
importen var länge tillräckligt stor. Avbrottet i lejdtrafiken på nyåret 1943 medförde
en nedgång i lagren, vilka dock i april motsvarade ungefär tre fjärdedelar av
årsförbrukningen före kriget. Frågan om en sko- och läderransonering hade
övervägts vid upprepade tillfällen, framhöll statsrådet, och man var på det klara
med att en sådan åtgärd skulle medföra ytterst menliga verkningar för
allmänheten, skohandeln och industrien. Myndigheterna ville därför icke utan tvingande
skäl skrida till verket. En skoransonering omedelbart efter lejdtrafikens
avbrytande skulle kommit mitt i vintern och var ur många synpunkter icke tillrådlig.
Att å andra sidan vänta, tills vårförsäljningen i skohandeln var över, kunde icke
ifrågakomma. I så fall hade ransonerna måst ytterligare beskäras. Statsrådet
berörde i sitt svar även de åtgärder som vidtagits för bistånd åt de inom
skoindustrien sysselsatta och påvisade att goda resultat redan vunnits.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
