Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoförsta årgången (händelserna 1943) / 201 (1924-1944) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret 1943. Av Ellen Liliedahl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Anders Henrikson i »Jag dräpte»,
Georg Rydeberg i »Herre med portfölj»,
Åke Ohberg och Eva Henning i »Elvira
Madigan» samt Lars Hanson och Inga
Tidblad i »Det brinner en eld».

dramatiska behållning. En realistisk sjömanshistoria med titeln »Natt i hamn» fäste
förhoppningarna vid den unge regissören Erik Faustman, vilka han sedermera
infriade i Herbert Grevenius’ skådespel »Sonja» för Terrafilm. Han visade sig
förena smidigt handlag med sinne för dramatik och äkthet. Ett rejält fiasko
beskärdes däremot den med pomp och ståt upplagda operetten »Hans majestäts
rival», där en enkel intrig klätts i rokokokostym och förlagts till Tjusarkonungens
hov. Det stillösa spektaklet, regi Weyler Hildebrand, hade nämligen utom sina
andra brister den oförlåtliga egenskapen att vara tråkigt.

Åke Ohberg inregistrerade en ny framgång som regissör hos Europafilm med
»Elvira Madigan», där han med författarna Harald Beijers och Karl Ragnar
Gierows hjälp åstadkom en förtjusande pastisch, smakfull, elegisk och
stämningsfull, av det ur verkligheten hämtade ämnet. Han spelade även med känsla och
intelligens den olycklige löjtnantens roll, medan Eva Henning gestaltade den lilla
lindanserskan och Irma Christenson gjorde en utmärkt prestation i den tredje
huvudrollen. Tidstonen hölls perfekt. En modern triangelhistoria med liknande
förtjänster var Hasse Ekmans »Ombyte av tåg» efter en roman av Walter
Ljungquist, där den mångfrestande regissören lyckades ge något i svensk film tämligen
nytt: en intim, ömsint och kultiverad skildring av ett erotiskt förhållande. I den
patetiska huvudrollen, en misslyckad aktris som lämnat den rätte för att kasta
sig i armarna på en yrkesvan förförare, gjorde Sonja Wigert sin finaste och mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>