Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modet 1943.
Den splittring inom modet som uppstått under de tidigare krigsåren fortsatte även under 1943.
Det fanns två huvudlinjer, en engelsk-amerikansk och en fransk, som bara hade en sak
gemensamt, förkärleken för den smala midjan.
För att börja med det anglosaxiska modet, som i ganska hög grad påverkade stilbildningen även
i Sverige, så utmärkte det sig för en långt driven strävan efter uniformitet, betingade av praktiska
hänsyn av olika slag. Kappor och dräkter voro strängt skräddarsydda med garnering med knappar
och fickor. Som myndigheterna alltjämt föreskrevo stor sparsamhet med tyg, voro alla dräktjackor
så korta som möjligt och kjolarna korta och smala. Till dessa skräddarsydda ytterplagg användes
sportbetonade hattar. Kvinnornas klädintresse inriktades helt naturligt på de uniformer som voro
vardagsplagg för hundratusentals engelskor och amerikanskor, som på olika sätt voro engagerade
i krigsarbetet. Det mest uppmärksammade inslaget här var den uniform för marinlottor som
skapades av den numera i USA bosatte parisiske modekungen Mainbocher. Den introducerades av
prinsessan Marina och slog mycket an.
Även aftonmodet i England och Amerika hade en viss uniformitet, som anslöt sig till de hårda
tiderna. Den stora nyheten på detta område var den korta aftonklänningen, som med stor iver
lanserades i USA. Det kuriösa och för svensk smak mindre tilltalande var att denna korta
aftonklänning upptill behöll samma typ som en lång för så vitt som den ofta hade stort decolletage,
ibland endast med band över axlarna. Klänningens ena hälft var med andra ord ofta ytterst
feminin, i den ljuvt romantiska stilen vilket i vanliga fall brukar kompletteras med långa linjer
eller böljande vidd i kjolen. Det verkar på något sätt oförenligt och snopet att en sådan klänning
i stället slutar i ett snävt och kort fodral, men så ville modet ha det.
Om det anglosaxiska modet var stilfullt verklighetsbetonat — för Englands del bl. a.
representerat av de utmärkta standardiserade Utility-kläderna —, så frossade det franska modet i
fantasiutsvävningar och i tyg. Kapporna t. ex. hade en oerhörd tygrikedom och det gällde även andra
plagg. Den stora nyheten för året var eljest att många modehus i Paris på allvar introducerade
den rundade axellinjen, d. v. s. en axel, som har både bredd och stoppning inunder, men där
axelkonturen är rundad i stället för rätvinklig. Den »vanliga» stoppade axeln förekom dock
mycket och kampen mellan dessa båda linjer var hela tiden oavgjord att döma av de modeller,
som förekommo i franska journaler. Stor uppmärksamhet ägnade modet åt ärmarna, som oftast
gjordes kolossalt vida. Man såg rynkade och draperade ärmar, och vida skjortblusärmar med
manschett förekommo även på kappor.
Kjolarna voro korta och vida. Fransmännens förkärlek för broderier blossade upp på nytt och
förlänade många gånger kläderna ett inslag av renässansprakt. Långa aftonklänningar förekommo
visserligen inte alls, beroende på trafiksvårigheterna, men de korta gjordes desto mera påkostade.
Ibland gjordes sådana klänningar med långa liv, helt överbroderade med sammetsapplikationer,
pärlor och sniljor så att livet påminde om en färgstrålande brynja. Det franska modet tog även
upp den romantiska berthe-linjen. Draperade klänningar voro ytterst moderna. Det sportiga modet
med enkelt skurna plagg, som garneras med knappar och fickor, övergav Paris däremot så gott
som helt och hållet.
Det största intresset och de mest revolutionerande linjerna voro dock förknippade med hattarna,
som voro fantasifulla över all beskrivning. De gjordes av alla möjliga material och i alla möjliga
former, byggdes upp på höjden och bredden och garnerades med band, rysch, blommor och plymer.
Inom det svenska modet inträdde inte några större förändringar i jämförelse med föregående år
med undantag av att en del modehus introducerade den rundade axeln. Flera av de ledande
modehusen i Stockholm togo däremot bestämt avstånd från denna nyhet. För övrigt bestodo
säsong-vàriationerna mest i detaljer influerade utifrån eller uppfunna här hemma. Den svenska
konfektionen fortsatte den kraftiga expansion, som den inlett tidigare under kriget. Flera fabriker, som
tidigare specialiserat sig på vissa plagg, utökade sin produktion att omfatta flera slag. Den sobra
linjen följdes på många håll, men man såg också exempel på motsatsen, över huvud taget visade
det sig att svenskarna ha begåvning för att göra kläder i fråga om teknisk skicklighet och smak,
men däremot brister det ännu i nyskapande förmåga.
De priskontrollerade kläderna dominerade i hög grad marknaden under 1943. Skinn- och
skotillverkningen påverkades mycket av skoransoneringen.
Fr. v. i övre raden: draperad aftonklänning, svensk konfektion — Fransk klänning med
berthe-linje — Fransk hatt av den omfångsrika och fantasifulla typen. Fr. v. i undre i’aden: rundad
axellinje och mycket vida ärmar karakteriserade det franska modet. — Klänning och kappa från
ett modehus i London — en typisk exponent för det strikta och sportiga anglosaxiska modet. —
Kronprinsessan fotograferad i en priskontrollerad kappa av svensk tillverkning.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>