Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1943 - Marcus Wallenberg - Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klok omsikt, att han länge varit en av vårt lands rikaste män. Den rationalisering
och sparsamhet, som Wallenberg alltid förstått att genomföra i honom närstående
företag, önskade han också skulle komma till heders inom statens och
kommunernas förvaltning. För att väcka allmänheten till besinning härvidlag skapade han
»Skattebetalarnas Förening».
Wallenberg var på sin tid ledamot av statens krigsberedskapskommission av
intresse för att fullfölja det uppslag han givit om svensk finansiell krigsberedskap
under åren före första världskrigets utbrott. Han var även svensk förhandlare med
England under åren 1916—18 och anlitades av svenska regeringen som dess
finansiella ombud vid fredsunderhandlingarna i Paris. År 1919 blev han medlem av
Nationernas förbunds kommitté och var under flera år dess ordförande. Ingen
annan svensk finansman har åtnjutit samma anseende utomlands, vilket kommit
till uttryck i en mångfald andra maktpåliggande internationella uppdrag.
I en minnesruna i Svenska Dagbladet över den bortgångne skrev professor
Gustav Cassel bl. a.:
Marcus Wallenberg var en person av stora mätt, en som gagnade Sverige mer än svenska folket
ännu förstått. Hans uppbyggande gärning i svenskt näringsliv och hans hävdande av Sveriges
intressen och Sveriges anseende i utlandet nådde en nivå, som kommande generationer få svårt
att visa ett motstycke till. Ett livsintresse för honom var, att samhällsekonomiska frågor skulle
få en sakkunnig behandling av experter, som verkligen begrepo vad det var fråga om. Men han
ivrade också för att hela folket skulle få del av vad sakkunskapen hade att säga och fostras till
sunt förnuft i ekonomiska ting.
Gustaf Stridsberg.
Medarbetaren i Svenska Dagbladet, skriftställaren Gustaf Stridsberg avled den
3 november. Han var född 1877. Hans jordfästning ägde rum i Storkyrkan
den 10 november.
Gustaf Stridsberg var en man för sig, sades det i Svenska Dagbladets
minnesruna. Han hade icke vandrat allfarvägen över läroverk, studentexamen, universitet
utan av hälsoskäl från barndomen idkat självstudier, vilka gjort denne autodidakt
till en vad man i Tyskland kallade »Privatgelehrter». Stridsberg bedrev icke sina
studier som någon hobby för enskilt nöje utan för att rikta den arsenal, varur
han hämtade de vapen i kampen för sin övertygelse, som han förde med
drabbande tyngd. Det mest beundransvärda var därvid kanske icke främst hans rent
av polyhistoriska vetande utan den järnhårda energi, varmed han, trots nästan
oavlåtlig ohälsa, kunnat åstadkomma vad han gjort.
På hans 50-årsdag 1927 skrev G. H. T., att »Gustaf Stridsberg var den förste
svenske publicist, som öppnat fönstren ut mot Europa». Långt före 1914 anade
han, att den guldålder Västerlandet upplevt under de närmast föregående hundra
åren var ett benådat undantag i hävdernas blodiga ödesdrama. I likhet med
Harald Hjärne ivrade han i Svenska Dagbladets spalter för en realistisk, från
alla slags doktriner frigjord uppfattning av världspolitiken samt för en
försvarsberedskap, som satte vårt land i stånd att värna sitt oberoende. Stridsberg såg
rätt, och han bedömde med samma klarsyn såväl envetna svenska senatorers
opposition mot en ofrånkomlig demokratisering som ock den partitaktiska
dagtingan med försvarskravens kategoriska imperativ, vartill Karl Staaff och de
övriga »Frihetsmännen vid makten» gjorde sig skyldiga.
Numera måste också varje objektiv bedömare medge, att när Gustaf Stridsberg
bittert klandrade, hur Wilsons idé om Nationernas förbund och i sin tur
Versaillestraktaten förfuskades genom de anglosaxiska stormakternas kortsynta egoism,
han visade sig vara en mera vidsynt vän av ett fast värn för den internationella
rättsordningen än de tanklösa naivister, som funno varje ententens verk verbal-
17 256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
