Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frey Rydeberg. Allan Ryding. Carl Sahlin. Herman Simmons.
(Se föreg, sida.)
Allan Ryding, f. 1882. Ägnade sig först åt musiken och avlade 1901 organistexamen men blev
samma år elev vid Dramatiska teaterns elevskola. Började 1903 sin teaterbana hos Hjalmar
Selander. Tillhörde därefter olika sällskap och bildade 1909 eget sällskap. Hans verksamhet som
teaterledare blev lika omfattande som uppskattad, och under ett par decennier var han
landsortens mest framgångsrike teaterchef samt hade stundom flera turneer i gång. En duglig regissör,
förstod han att samla en jämn ensemble omkring sig. De flesta av våra mer kända skådespelare
gasterade sålunda hos honom. Under senare år ledde han turneer för Riksteatern. Död 9 januari.
Carl Sahlin, f. 1861. Utexaminerad bergsingenjör, var han åren 1888—1900 knuten till Stora
Kopparbergs bergslags a.-b., de senare åren som vice disponent och chef för bolagets järnverk.
Under åren 1900—1917 disponent och verkställande direktör för Laxå bruks a.-b. och därefter
till 1924 verkst. direktör för Bångbro intressenters a.-b. Han var medlem i en mängd statliga
kommissioner, under många år ledamot av järnvägsrådet och handelsrådet, fullmäktig i
Jernkontoret och styrelsemedlem i många industribolag. Hedersledamot av
Ingenjörsvetenskapsakademien 1921 och fil. hedersdoktor vid Stockholms högskola 1927. Han utgav en mängd skrifter
rörande bergshantering m. m. »Carl Sahlin stod hela sitt liv i brännpunkten för intressena som
industriinan och som bergshistorisk forskare. Han inspirerade, han stimulerade alla. Söker man
grunden till hans in i det sista levande intresse för omvärlden så tror jag att man finner den i
lians varma kärlek till sitt bergsmannayrke, hans djupt fotade känsla för sammanhanget i allt
vad som sker tiderna igenom, hans vida överblick över historiska förlopp, hans varma önskan
om framgång och lycka för svensk industri och företagsamhet, hans princip att intet är för stort
och intet för litet att studeras och proberas, lians faderliga omsorg om dem han tog hand om och
framför allt hans livsnerv att ingen dag får gå spårlöst förbi. Genom decenniers arbete som aktiv
industriman och genom ett halvt sekels samlargärning till ovärderligt gagn för framtida
bergs-historisk forskning har han själv rest sig ett för alla tider bestående minnesmärke.» (Torsten
Althin.) Död den 22 januari.
Herman Simmons, f. 1866. Han disputerade 1906 i Lund och blev där docent i botanik. Är 1914
blev han lektor i botanik och zoologi vid Ultuna samt 1918 professor där. Han avgick med
pension 1932. De fem sista åren av sin Ultunatid var han institutets rektor. Han deltog i flera
vetenskapliga expeditioner till polartrakterna, bl. a. under Otto Sverdrups ledning med »Frem» till
Grönland 1898—1902. Herman Simmons — »Lorden» som han kallades i kamratkretsen — var
den siste kvarlevande av de tre, som skrevo det ryktbara lundaspexet Uarda. Död den 22 april.
Nils Stjernberg, f. 1873. Efter fyra års professorsförordnanden blev han 1906 den förste
professorn i den nya juridiska fakulteten i Stockholm, och på denna post kvarstod han till uppnådd
pensionsålder. I sällspord grad koncentrerade han sina krafter på högskolearbetet. Det bestod för
det första i en undervisning av förnämligaste kvalitet, som trots tvånget att år efter år upprepa
sig alltid behärskades av strävandet att ge sitt bästa och att ge något nytt. Han hade en stor tilltro
till katederundervisningens betydelse, och generation efter generation av studenter har vittnat, att
de just av hans undervisning mottagit de allra starkaste intryck. Stjernbergs högskolearbete bestod
också i en imponerande litterär produktion. Den ägnades som naturligt är främst åt straffrätten,
vars grand old man han var. Men den sträckte sig också över vidare områden. Han hade börjat
som humanist, han var Harald Hjärnes lärjunge. Och hans arbete inom den juridiska
encyklo-pedien ledde honom till studier, som sprängde denna vetenskaps strängt juridiska ram; särskilt
visste han att ställa in nutidens statsliv i världshistoriska perspektiv, främst hämtade från Hellas.
Vid sin avgång från professorsämbetet 1940 stod han som den främste i kamratkretsen icke blott
beträffande antalet levnads- och tjänsteår utan också om räkningen gjordes upp efter måttet av
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
