Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt 1943. Av fil. dr K. G. Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klaration utlovades återställandet av ett fritt och självständigt Österrike, varvid
hänsyn komme att tagas till vad österrikarna, liksom deras grannfolk, göra för
sin egen befrielse. Slutligen avgavs en deklaration i Roosevelts, Churchills och
Stalins namn av innebörd, att när Tyskland får vapenstillestånd, skola de tyska
officerare och soldater och medlemmar av nazistpartiet, vilka bära ansvaret för
krigsförbrytelser, sändas till de länder, där de begått sina brott, för att bestraffas
enligt dessa länders lagar. De, vilkas brott inte äro geografiskt begränsade, skola
straffas genom gemensamt beslut av de allierade regeringarna. De allierade komma
att förfölja de skyldiga till världens ände, hette det.
Denna konferens följdes av ett möte i Kairo 22—26 november mellan Roosevelt,
Churchill och Chiang Kai-shek, vid vilken överenskoms att Japan skulle utsättas
för ett skoningslöst tryck till lands, till sjöss och i luften tills det tvingats till
kapitulation utan villkor. Japan skulle berövas alla sina territoriella vinster sedan
1914 och Kina skulle återfå allt det förlorat, inklusive Manchuriet, Formosa och
Pescadorerna. Korea skulle vid given tidpunkt bli fritt och självständigt. I
konferenserna deltogo även m:me Chiang Kai-shek, Edén och praktiskt taget alla de
främsta brittiska och amerikanska militära ledarna. Även det militära läget i
Medelhavet diskuterades.
Från Kairo begåvo sig Roosevelt och Churchill till Teheran, där de 28 nov.—1
dec. rådplägade med Stalin och Molotov. I en kommuniké, daterad 1 dec., sades
att fullständig enighet uppnåtts om operationer från öster, väster och söder i syfte
att tillintetgöra de tyska styrkorna. Även framtidsproblemen hade diskuterats, och
man förklarade sig ämna söka samarbete med och aktivt deltagande från alla
länder, stora och små, vilkas folk i hjärta och sinne vilja arbeta för att avlägsna
tyranni och slaveri, förtryck och intolerans. Dessa länder skulle hälsas välkomna
i den mån de önska ansluta sig till de demokratiska ländernas världsomfattande
familj. De tre makterna sade sig vidare med förtröstan se fram emot den dag, då
alla folk i världen kunna leva sitt liv i frihet, orörda av tyranni och i
överensstämmelse med sina olika önskningar och sina egna samveten.
Roosevelt, Churchill och Stalin undertecknade samma dag en deklaration, att
de överenskommit att ge Iran ekonomisk hjälp under och efter kriget. Irans
oberoende, suveränitet och territoriella integritet skulle bevaras. I denna förklaring
bekräftades också giltigheten av Atlantdeklarationens principer.
Roosevelt och Churchill återvände därpå till Kàiro, där de i närvaro av
sovjetambassadören i Ankara 4—6 dec. rådgjorde med Turkiets president Inönü. I en
kommuniké betonades, att det intimaste samförstånd konstaterats i fråga om det
allmänna världsläget.
Vid dessa konferenser fastställdes planerna för en invasion av Europa
västerifrån och utsågos de officerare, som skulle leda operationerna. Julafton
tillkännagavs att Eisenhower utnämnts till överbefälhavare med flygmarskalken Tedder
som ställföreträdare och Montgomery som chef för de brittiska trupperna.
Samtidigt blev Maitland Wilson överbefälhavare i Medelhavet och tillkännagåvos en
rad andra utnämningar.
Sovjetunionen och Tjeckoslovakien slöto 12 december ett 20-årigt biståndsavtal,
till vilket Polen inbjöds att ansluta sig.
Bombkriget mot Tyskland, som under året fick en tidigare oanad omfattning,
drabbade särskilt svårt Ruhr, Hamburg och Berlin och vållade det tyska folket
stora lidanden. Miljoner människor blevo hemlösa. Tron på segern försvann
alltmer, men fruktan för följderna av ett nederlag höll tyska folket uppe och någon
spricka i den inre fronten kunde vid årets slut inte skönjas. Bland de allierade
stego förhoppningarna om seger alltmera.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
