Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyktingar i Sverige 1944 - Nordvästra Finlands befolkning räddad till Sverige på senhösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befolkningen från närmare angivna kommuner i Finland finge i Sverige mottagas
som flyktingar, och medgivandet utsträcktes efter hand till ytterligare områden.
Trafiken över gränsstationerna blev omedelbart mycket omfattande. Åldringar,
kvinnor och barn samt sårade anlände oupphörligt i täta skaror.
De flyende omhändertogos på ett tiotal olika platser i gränsdistrikten. Dessa
hade indelats i fem områden, vart och ett under ledning av en militär chef. En
särskild s. k. evakueringsstab hade organiserats för mottagandet. I arbetet deltogo
även civila myndigheters representanter från såväl huvudstaden som de närmast
berörda länen samt vidare svenska Röda korset, som mobiliserat alla sina krafter
både i de nordligaste länen och söderifrån, jämte utsända från föreningarna
Rädda barnen och Hjälp krigets offer samt beredskapskvinnor. Närmast gränsen
mötte dessutom lottor, som bjödo de anländande på välling, choklad eller varm
mjölk och torrskaffning, samt likaså tolkar och ordningspersonal. Efter det första
mottagandet fördes flyktingarna till uppsamlingsplatser, där de fingo bada samt
blevo föremål för läkarundersökning och registrering. Särskilt barnen voro också
i trängande behov av hela och varma kläder, av vilka förråd dels insamlats, dels
erhållits genom statens försorg. Likaså funnos livsmedel lagrade på flera håll.
De från Finland massvis medförda kreaturen anbragtes samtidigt på någon
plats, där varje djur undersöktes av veterinär. De befunno sig till stor del i dålig
kondition och voro stundom primitivt märkta med tjära över hela sidan. För
deras räkning levererade norrlandsindustrien på rekordtid monteringsfärdiga
ladugårdar, och inom kort växte det upp hela små ladugårdsstäder litet varstans i
Norrbotten, medan en kreaturscentra] inrättades i Luleå. Så snart korna blivit
mera varaktigt placerade för vila, utfodring och skötsel, togo traktens mejerier
hand om deras mjölk, och den kontanta behållningen fördelades på byalagen.
Både människor och djur voro vid ankomsten till svensk mark ofta ganska
medtagna efter veckolånga vandringar på ödemarksvägarna. Folket medförde stundom
även bohag. Somliga kommo med flyktingståg från Finland till stationen i
Haparanda, andra med färjorna eller smärre farkoster över gränsälvarna. 1 några fall
hämtades gamla och barn, som ej kunnat ta sig fram genom obygderna, med
flygambulans från Boden. För att bereda husrum åt alla måste man anlita
förfogandelagen. Enligt densamma rekvirerade luftskydds- och inkvarteringschefer skolor,
församlings- och missionshus m. fi. offentliga lokaler till förläggningar i
kommuner söderut. Med Luleå som centralpunkt svarade inkvarteringsnämnder och
blockorganisationer för att alla blevo omhändertagna samt försedda med
träulls-madrasser, papperslakan och var sin yllefilt. Praktiskt taget hela Norrland hade
inrutats för att ta emot upp till hundratusen flyktingar. Kvinnornas
beredskapskommitté hade i olika orter inrättat systugor, i vilka de främmandes trasiga plagg
lagades, samt talrika bytescentraler. Den svenska ortsbefolkningen visade överallt
största deltagande och tjänstvillighet för att snabbt ordna med husrum och mat
ål de hjälpbehövande, och särskilda utrustningspatruller infunno sig utan
dröjsmål i flyktinglägren. Arbetsmarknadskommissionen svarade för utrustningen, och
medicinalstyrelsen vakade över att läkarvård bereddes de sjuka. Flera fältsjukhus
öppnades, och nya provisoriska sjukhus anlades i mån av behov. I mitten av
oktober uppfördes i Västerbotten barackstäder för omkring två tusen personer, så att
rekvirerade skolor kunde utrymmas.
Rätt många flyktingar anlände även sjövägen, stundom i öppna båtar, över
Bottniska viken till hamnar längre söderut i Norrland. Icke få finska sjömän, som
hotats av internering i Norge, flydde därjämte över Sverige till sitt hemland. Bland
flyktingarna från Nordfinland märktes också åtskilliga präster, som följde sina
församlingsbor för att verka bland dem även i främmande land. Slutligen kommo
i mitten av oktober till Haparanda hundratals finska småbarn under uppsikt av
finska lottor med ångbåt från det svårt härjade Kemi och sågverksdistrikten
däromkring. De sammanhörande flyktingarna hade i stor utsträckning tappat bort
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
