Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonderingen. Den 26 mars mottogos Paasikivi och förre finske utrikesministern
C. Enckell i Moskva. I mitten av april togo de finska statsmakterna ställning till
nya ryska villkor, denna gång betecknade som fredsvillkor. Nytt var att hälften
av finska armén skulle demobiliseras under maj och att den skulle helt återgå
på fredsfot under loppet av juni och juli, att hela Petsamoområdet skulle
avträdas, att ett skadestånd på 600 miljoner dollar inom fem år skulle erläggas i varor
och att rådsregeringen skulle avstå från arrenderätten till Hangö. Den 19 april
informerade finska regeringen den ryska via Sverige om att den icke kunde
acceptera dessa villkor.
Dörren hade åter stängts. Ryssarna läto dook förstå att de intet hade emot
förnyade förhandlingar. Det blev en ny väntan, nya rykten, fortsatt fredsagitation
och fortsatt tysk tillbakamarsch. I Washington inskränktes finska sändebudets
kontakt med pressen. Den 22 maj framhöll den finska landsorganisationen att man
borde sträva efter att lösgöra Finland från kriget med bevarande av
förutsättningarna för Finlands självständighet och att förbättra och stabilisera Finlands
relationer till de demokratiska krafterna i världen.
När i början av juni all uppmärksamhet riktades mot invasionen i väster,
började vapnen tala direkt till Finland. Den 9 juni inleddes en offensiv mot fronten
på Karelska näset med ett anfall av över 1 000 flygplan. Rysk övermakt drev efter
hand undan de finska trupperna upp mot Vuoksen och Viborg, redan efter 10
dagar stodo ryssarna framför Karelens huvudstad, den 20 juni intågade de i den
blott till en mindre del återuppbyggda och nu åter evakuerade staden. Från
Svir-fronten hade finnarna fört över reserver till Näset, nu började som en följd av
de ryska framgångarna tillbakatåget ur Fjärrkarelen mot den gamla riksgränsen.
Och i Helsingfors tänkte man åter på vapenvila — och på regeringsombildning.
Högkvarteret hade sannolikt framhållit att fortsatt kamp utan hjälp var
utsiktslös. Den 22 juni överlämnades genom svensk förmedling till ryska legationen i
Stockholm ett finskt fredsanbud.
Samma dag på eftermiddagen ingrep tyska regeringen genom att meddela
Finlands regering att utrikesminister von Ribbentrop redan samma afton skulle
inträffa i Helsingfors. Dessförinnan hade Tyskland ingripit hjälpande genom att
översända stormartilleripjäser från Estland, påskynda vapenleveranser och giva
flygunderstöd. Tyska pansarbekämpningsvapen bidrogo till att stoppa den ryska
offensiven, som också hejdades av Vuoksen och övergången till typisk
skandinavisk terräng.
Ribbentrop påbörjade redan samma kväll underhandlingar med president Ryti
och utrikesminister Ramsay. Dessa underhandlingar fortsattes de närmaste
dagarna. Den 23 juni förmedlades det ryska svaret till Helsingfors. Det innehöll en
fordran att Finlands president skulle avgiva en förklaring om att landet var berett
att kapitulera och vända sig till Rådsunionen med begäran om fred. Sedan en
sådan förklaring mottagits, vore ryska regeringen beredd att mottaga en finsk
fredsdelegation. Ribbentrop torde gentemot detta förslag ha hänvisat till att tyska
trupper voro under inskeppning i Estland, och i detta sammanhang torde han ha
framställt ultimativa krav.
I detta läge var den finska regeringen splittrad, och sonderingar hos partierna
visade majoritet mot den tyska linjen hos socialdemokraterna, svenska folkpartiet
och finska framstegspartiet. Då regeringen, vars flertal var för uppgörelse med
Tyskland, riskerade att icke få majoritet i riksdagen, beslöt presidenten att själv
avgöra frågan, därvid handlande mot grundlagens anda om också icke mot dess
bokstav. I ett anförande den 2 juli bekräftade statsminister Linkomies att
presidenten bundit Finland närmare till Tyskland än tidigare och förpliktat sig att
nedlägga vapnen först då samförstånd därom uppnåtts med tyskarna. »Vi gå mot
tunga prövningar med högburet huvud utan förlamande fruktan», sade statsmi-
’346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
