Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad sig i riket tilldragit - General Pattons Sverigebesök och bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
General Patton på Stadion i Stockholm tillsammans med sina olympiakamrater. I främsta raden
från höger: överstelöjtnant Georg de Laval (3:e pris i modern femkamp vid olympiaden 1912),
major Gösta Åsbrink (andre pristagare), general Patton, kapten Gösta Lilliehöök (förste
pristagare) och kammarherre Gustaf Lewenhaupt. I bakre raden fr. h.: överste Åke Grönhagen,
kapten Gustaf Wersäll, kapten Sidney Stranne, kapten Patrik de Laval och major Nils Hæggström.
General Pattons Sverigebesök och bortgång.
Den kände amerikanske pansargeneralen
George S. Patton besökte i slutet av
november och början av december Sverige för att tala
vid Svensk-amerikanska föreningens och
Amerikanska klubbens middag i samband med
Thanks-giving Day den 29 november men även för att
återuppliva sina minnen från Olympiska spelen
i Stockholm 1912, där han blev n:r fem i den
moderna femkampen. Han kom till Stockholm den
28 november och hans besök, som var mycket
lyckat, varade till den 2 december. Han mottogs
i audiens av konungen och kronprinsen,
sammanträffade med sina femkampskamrater från 1912
och besökte Karlberg, P3 i Strängnäs, de militära
anläggningarna i Uppsala m. m.
Endast helt kort efter återkomsten till sitt
högkvarter i Tyskland råkade general Patton den 9
december ut för en svår bilolycka i närheten av
Mannheim och avled av skadorna den 21
december.
Patton var det andra världskrigets mest
lysande pansargeneral och säkert den färgstarkaste
personligheten i de högsta amerikanska
befälsgraderna. Född 1885 gjorde han en snabb militär
karriär, deltog i första världskriget och blev
redan då entusiastisk för pansarvapnet. Han blev
chef för de amerikanska pansarstyrkor som 1912
sändes till Nordafrika samt deltog i erövrandet
av Sicilien och landstigningen i Syditalien
följande år. Efter den stora invasionen i Frankrike
i juni 1944 ledde han det avgörande
genombrottet vid Avranche den 31 juli. Sedan den franska
huvudstaden befriats satte Patton i gång en ny
blixtoffensiv, befriade inom några dagar Reims
och Verdun och trängde över gränsen till
Luxemburg. Hans nästa blixtstöt kom på våren 1945,
sedan Montgomery från Aachen trängt fram till
Rhen vid Köln. Patton, som då ledde
amerikanska tredje armén, bröt igenom i trakten av Trier
och hade inom loppet av en enda dag trängt fram
genom Eifelbergen till Rhen strax norr om
Koblenz, där han nådde kontakt med sin kollega
Hodges, som från Köln nått fram till och tagit
den viktiga bron över Rhen vid Remagen. Patton
vände sig därpå söderut mot Pfalz, övergick
Mo-sel och förintade de sista tyska trupper som ännu
fanns kvar väster om Rhen. Dagen innan
Montgomery gick över floden vid VVesel gick Patton
över strax söder om Mainz och gjorde en djärv
stöt in i Bayern, vilken tyskarna nätt och jämnt
lyckades hejda framför Nürnberg. Senare svepte
hans pansarstyrkor fram genom Thüringen ända
fram till tjeckiska gränsen.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
