Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen 1945. Av Ellen Liliedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filmen 1945.
Av ELLEN LILIEDAHL.
Den inhemska filmproduktionen höll sig även under 1945 på kvantitativ
toppställning med över fyrtiotalet opus men kunde däremot icke notera några
kvalitetsmässigt höga siffror. Medelnivån var lägre än under närmast föregående
år — vilket gällde i ännu högre grad för den utländska repertoaren — och
resultatet var också i många fall så föga ekonomiskt vinstgivande, att producenterna
vid årsskiftet allvarligt föresatte sig en mindre omfattande och bättre planerad
produktion för den närmaste framtiden. Ett beslut som framför allt publiken hade
anledning att mottaga med tillfredsställelse.
Försöken att göra god film av god litteratur fortsattes dock, ehuru med
växlande resultat. Svensk Filmindustri framförde en version av Mobergs »Mans
kvinna», där Birgit Tengroth liksom på scenen gav en övertygande framställning
av den unga bondhustrun och regissören Gunnar Skoglund åstadkommit ett gott
arbete i en helt annan genre än tidigare. Hugo Alfvéns musik och Gösta Rooslings
fotografering var av betydande värde för helhetsintrycket. Hampe Faustman var
regissör för och spelade själv huvudrollen i Terrafilms upplaga av Dostojevskis
»Drott och straff», ett ambitiöst och med stor omsorg genomfört företag, som dock
strandade på en viss torka, såväl beträffande huvudrollens gestaltning som
situationernas dramatiska koncentration. Sigurd Walléns undersökningsdomare var
filmens bästa prestation. Rune Carlsten slog med »Den allvarsamma leken»
(Lux-film) ett nytt slag för Hjalmar Söderberg, tyvärr icke lika framgångsrikt som
tidigare med »Dr Glas». Kärleksromanen blev som film blek, släpig och tämligen
ointressant, trots närvaron av Viveca Lindfors’ som typ blodfulla Lydia och Eva
Dahlbeck, vilken gav en intelligent ocli humoristiskt nyanserad gestaltning av
hustrurollen. En kuriös experimentfilm var dansken Carl Th. Dreyers »Tvä
människor» (Filmindustri), en äktenskaplig dialog med kriminellt inslag och utspelad
så gott som enbart i ett par trånga rum. Georg Rydeberg och Wanda Rothgardt
hade de krävande rollerna i detta filmiska kammarspel och särskilt den
sistnämnda lyckades utmärkt väl bemästra uppgiften. Underlaget var emellertid för
bristfälligt och filmen försvann hastigt från repertoaren, trots Dreyers tekniskt
raffinerade regi. Alf Sjöberg slösade ävenledes sin oförnekliga briljans som
regissör på ett kolportagemässigt manuskript av egen fabrikation i sin enda film för
året, »Resan bort». Tillsammans med fotografen Martin Bodin hade han
åstadkommit en på bilddynamik, livliga miljöer och dramatiska händelser rik film, vars
figurer dock var för hårt och hjärtlöst konstruerade för att kunna väcka verkligt
intresse.
Som årets mest intresseväckande svenska film får utan tvekan sättas Bertil
Malmbergs frälsningsdrama »Blod och eld» (Europafilm) i Anders Henriksons
regi. Bortsett från den föga verklighetsbetonade återgivningen av salvationisternas
verksamhet av i dag och vissa logiska inadvertenser i handlingen, var detta av
diktarpatos och varm religiositet burna skådespel något av det märkligaste som
utgått från svenska filmateljeer. I Henriksons regi bars det fram med laddad
intensitet och i dynamiska scener, präglade ömsom av stark, nästan rå realism,
ömsom av extatisk mirakelstämning. Ett kampdrama, där striden stod mellan tro och
tvivel, mellan frälsning och förtappelse, som trots ofullkomligheterna icke kunde
undgå att gripa varje positivt inställd åskådare. Huvudrollerna spelades
beundransvärt av Sonja Wigert och Anders Henrikson, men de starkaste prestationerna
gjordes dock av George Fant, frän, fräck, fruktansvärd i sitt kokande
temperament som boxare och sutenör, samt Inge Wærn som en späd frälsningssoldat,
lysande av inre eld ocli trosvisshet.
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
