Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar Edberg. Gillis Eiserman Oscar Ekebohm. C. G. Ekman.
(Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.)
C. G. Ekman, f. 1872. Statsminister 1926—28 och 1930—32. Son till en fattig soldat i
Västmanland fick E. redan i unga är tjäna sitt bröd. Hans energi och goda huvud förde honom tidigt till
en ledande ställning inom sjukkasse- och nykterhetsrörelserna. Är 1911 invaldes han som liberal i
riksdagens första kammare, som han tillhörde till 1928. Han gjorde sig snart starkt gällande i det
politiska livet, framför allt inom statsutskottet och i kommittéarbetet och anslöt sig till den
frireligiösa och förbudsvänliga delen av liberala pariet. Aftontidningen, för vilken E. i fem år var
huvudredaktör, lämnade han 1918 och ägnade sig sedan helt åt politiken. Vid sprängningen 1923
av Frisinnade landsföreningen blev E. ledare för de folkfrisinnade. Genom sin ställning mellan
högern och socialdemokraterna utformade E. efter hand en vågmästarpolitik, som tillät de
folkfrisinnade att vid behov förfoga över hoppande majoriteter, vilka också blev underlaget för hans
bägge minoritetsministärer. »Ekman var den förste kroppsarbetare som nått
statsministervärdigheten i vårt land. Han hade ett levande intresse för alla folkliga strävanden men var lika fullt
avgjort antisocialistisk till sin socialekonomiska åskådning. För de svenska statsfinansernas
traditionella sundhet hyste han den största respekt och ingen kan jäva det omdömet om hans politik,
att han i hela den offentliga förvaltningen sökte förverkliga de kloka, ansvarsmedvetna principer,
som ute i det borgerliga livet äro grundvalen för en god ekonomi.» (Sv. D.) Rörande
omständigheterna vid E:s tillbakaträdande från statsministerposten och det offentliga livet i augusti 1932
i samband med Kreugerkraschen — E. beslogs med osanning i fråga om mottagandet av en
penningsumma från Ivar Kreuger för folkfrisinnade partiets räkning — hänvisas till Sv. D. A. X. —
E. avled den 15 juni.
Daniel Elfstrand, f. 1858. Språkman och läroboksförfattare, under 33 år lärare vid Gävle
borgarskola. »Han gick belt upp i ett enda studium, studiet av den moderna engelskan och av
engelskundervisningens metodik . . . Hans preterea censeo var: ’en lärare •—- ett språk’ . . . Den svenska
språkundervisningens Grand Old Man.» (Undervisningsrådet Karl Kärre.) Död den 18 april.
Edit Erastoff, f. 1887 i Helsingfors. Skådespelerska. Hon engagerades 1914 till Intima teatern i
Stockholm och knöts sedan till Svenska teatern men lämnade 1922 scenen sedan hon gift sig med
regissör Victor Sjöström. Uppträdde även i flera stumfilmer. Rland pjäser hon medverkat i
märkes »Pompadours triumf» av Adolf Paul, »Skandalskolan» och »Kärlekens tragedi». En mångsidig
scenisk talang. Död den 28 augusti.
Elias Erdtman, f. 1862. Konstnär. Den äldste kvarlevande av Konstnärsförbundets medlemmar.
Landskapsmålare med motiv övervägande från Stockholms och Västerviks skärgårdar samt från
Östergötland och Västergötland. Tillhörde den kända konstnärskolonien i Grez. Medlem av
Konstnärsförbundet sedan 90-talet. Död den 20 september.
Hans Ericson, f. 1808. Konteramiral, förutvarande statsråd. Tillhörde 1911—19 riksdagens
första kammare och var sjöminister i Carl Swartz’ regering 1917. Under åren 1918—34 var han
Rederi-Sveas verkställande direktör, och under hans dugande ledning nådde bolaget en mycket stark
position efter de svårigheter, som kriget 1914—18 vållade företaget. Efter Dan Broström blev han
ordf. i Sveriges allmänna sjöfartsförening och var i många år ledamot av styrelserna för Sveriges
redarförening och Stockholms rederiförening. Död den 12 oktober.
Edvard Ericsson, f. 1873. Verkställande dir. 1 Stockholms bomullsspinneri och väfveriAB från
1913. Ledamot av överstyrelsen för Sveriges textilindustriförbund och av styrelsen för textilrådet
samt ordf. i Bomullsspinneriförbundet. Död den 13 februari.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
