Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utrikespolitisk översikt 1945. Av fil. dr K. G. Bolander
- Den nya säkerhetsorganisationen
- Tysklands fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick varje medlem en röst; viktiga beslut skulle fattas med 2/3 majoritet bland
närvarande och röstande medlemmar. I säkerhetsrådet blev de fem stormakterna
permanenta medlemmar medan församlingen skulle välja ytterligare sex
medlemmar på två år. Varje medlem fick en röst. I procedurfrågor fattas beslut med minst
sju jaröster, varvid i vissa fall parterna i en konflikt icke får rösta. I
icke-procedurfrågor fordras bifall av samtliga permanenta rådsmedlemmar. Varje medlem
av FN kan fästa rådets eller församlingens uppmärksamhet på varje konflikt.
Samtliga medlemmar förpliktigar sig att på rådets anmodan ställa väpnade
styrkor till förfogande mot en fredsbrytande makt.
Röstningsfrågan i rådet hade lämnats öppen i Dumbarton Oaks och vållade
sådana meningsskiljaktigheter i San Francisco att konferensen var nära att sprängas.
Sovjetunionen krävde obegränsad vetorätt för stormakterna, men den slutliga
kompromissen gav dem denna rätt blott när det gäller att företa en aktion, medan
diskussion av en konflikt kan beslutas med enkel majoritet.
Tysklands fall.
De första kapitulationsförhandlingarna från tysk sida inleddes i slutet av
februari, då delegater från armén i Italien i hemlighet sammanträffade med allierade
representanter i Schweiz, och fortsattes där under våren genom SS-generalen
Wolff. Den 29 april undertecknades kapitulationen i Caserta, vilken trädde i kraft
den 2 maj och gällde hela den italienska fronten.
Samtidigt hade Himmler insett att läget var hopplöst. Som ett sista försök att
skilja motståndarna åt anmodade han den 23 april greve Folke Bernadotte att till
Storbritannien och USA framföra ett erbjudande om kapitulation på deras
fronter, inklusive Norge. Efter att ha konsulterat Stalin svarade Truman och Churchill,
att endast en kapitulation utan villkor för samtliga allierade kunde godtas.
Under tiden hade händelserna i Tyskland tagit en dramatisk vändning. När
ryssarna slöt ringen kring Berlin stannade Hitler kvar i bunkern under rikskansliet
för att dö i sin huvudstad. Här vigdes han den 29 april vid Eva Braun och skrev
därpå sitt testamente, i vilket han utstötte Göring, som sökt ta ledningen av
krigsmakten, och Himmler ur partiet som förrädare och utsåg storamiral Dönitz till sin
efterträdare som statschef med Goebbels som rikskansler. Den övriga
ministerlistan var anmärkningsvärd särskilt emedan Seyss Inquart satts i stället för
Ribbentrop som utrikesminister. Därpå begick Hitler och Eva Braun självmord,
troligen den 30 april; deras lik brändes och utplånades så fullständigt att
identifikation blev omöjlig. Goebbels tog gift och Bormann dödades, enligt en dock
obekräftad uppgift, då han sökte undkomma i en pansarbil.
Mussolini hade några dagar tidigare mött sitt öde. Han tillfångatogs av italienska
partisaner, då han den 26 april sökte undkomma över gränsen till Schweiz i
sällskap med några av sina närmaste medarbetare och väninnan Clara Petacci. De
ställdes inför ståndrätt och arkebuserades, varefter liken hängdes upp till allmänt
beskådande i Milano.
President Roosevelt fick inte uppleva segern. Han drabbades den 12 april av
hjärnblödning och avled. Han efterträddes av vicepresidenten Harry Truman.
Dönitz, som samlat sin regering i Flensburg, tillkännagav den 1 maj på aftonen
i radio att Hitler »ljutit hjältedöden» och att han själv utsetts till statschef och
överbefälhavare. Ännu ett sista försök gjordes nu att splittra motståndarna.
Generalamiral von Friedeburg anlände den 3 maj till Montgomerys högkvarter och
erbjöd kapitulation till britterna av de styrkor, som stod mot ryssarna. Montgomery
svarade att han endast kunde godta kapitulation på sin egen front — »går ni inte
med härpå fortsätter jag med glädje kriget». Följande dag återvände von
Friedeburg till det brittiska högkvarteret på Lüneburger Heide och kapitulerade med
alla tyska stridskrafter i Holland, nordvästra Tyskland med Helgoland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1945/0252.html
