Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt 1945. Av fil. dr K. G. Bolander - De turkiska och persiska frågorna - Räfsten med krigsförbrytarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha tillbaka provinserna Kars och Ardahan, som blivit turkiska efter förra kriget.
Anspråk på turkiska Georgien framfördes också. Turkiet ställde sig emellertid
bestämt avvisande. För att få fria händer uppsade Sovjetunionen sin vänskapstraktat
ined Turkiet, vilken upphörde att gälla den 20 september.
Persien hade redan under 1944 avvisat ryska krav på oljekoncessioner i de
nordliga provinserna. I den av ryssarna ockuperade provinsen Aserbeidjan utbröt
under hösten en resning, vilken ledde till bildandet av en autonom »demokratisk»
regering i Täbriz. De trupper som sändes från Teheran hejdades av ryssarna.
Stormakterna hade avtalat att utrymma Persien inom sex månader efter krigets slut,
vilken tidpunkt räknades från Japans kapitulation, och ryssarna avvisade ett
amerikanskt förslag att trupperna skulle dras tillbaka redan i januari 1946. Någon
enighet i den persiska frågan kunde inte uppnås på konferensen i Moskva.
Sedan USA vid krigets slut inställt lend-leasehjälpen inleddes
brittisk-amerikanska förhandlingar i Washington, som den 6 december ledde till ett avtal om ett
lån på 4 400 miljoner dollar. Bretton Woods-avtalet trädde i kraft vid årets utgång.
I Frankrike valdes den 21 oktober en nationalförsamling, i vilken kommunister,
socialister och katoliker blev ungefär jämstarka, varpå de Gaulle bildade en
koalitionsregering av dessa tre partier. Pétain och Laval ställdes inför rätta och
dömdes till döden, men endast den sistnämnde avrättades.
I Belgien beslöt parlamentet alt kung Leopold tills vidare icke skulle få
återvända.
De arabiska staterna slöt sig samman till ett förbund. En brittisk-amerikansk
kommission tillsattes för att avge förslag om den judiska invandringen till
Palestina.
Räfsten med krigsförbrytarna.
När de allierade under sin offensiv i Tyskland nådde fram till de nazistiska
koncentrationslägren avslöjades för världen de omänskliga grymheter som begåtts
där. I tiotusental hade fångarna svälts eller torterats till döds, utmärglade lik låg
i högar och otaliga människor hade avlivats i gaskamrar och bränts i
krematorieugnarna. Några av de värsta dödslägren fanns i Belsen, Dachau, Auschwitz,
Ra-vensbrück, Buchenwald, Neuengamme och Sachsenhausen. Ett stort antal av de
mest omänskliga bödlarna dömdes efter omständlig rannsakning till döden.
En allierad kommission, som sammanträdde i London, beslöt att
krigsförbrytarna skulle rannsakas och dömas i de länder, där de begått sina brott, men att de
främsta ledarna skulle ställas inför en internationell militärdomstol. Anklagelsen
mot de sistnämnda formulerades i ett dokument, som den 18 oktober
undertecknades i Berlin, i vilket det bl. a. hette att nazisterna sedan åratal konspirerat i syfte
att vinna världsherravälde och att de i sådant syfte uppfunnit teorien om
rasöverlägsenheten, kränkt folkrätten och inlett ett totalt krig samt att de hade mord på
och tortyr av många miljoner människor på sitt samvete. Enbart av Europas judar
hade 5 700 000 försvunnit.
Anklagelsen riktade sig mot 24 huvudansvariga, främst Göring, Hess och
Rib-bentrop samt dessutom Ley, Keitel, Kaltenbrunner, Rosenberg, Frank, Frick,
Streicher, Funk, Schacht, Krupp von Bohlen, Dönitz, Raeder, von Schirach,
Sauckel, Jodl, Bormann, von Papen, Seyss Inquart, Speer, von Neurath och Fritsche
samt vidare tyska riksregeringen, den nazistiska ledarkåren, SS, Gestapo, SA och
tyska krigsmaktens överkommando och generalstab.
Historiens största process inleddes den 20 november i Nürnberg under ledning
av den engelske Lörd Chief Justice Lawrence. Av de anklagade hade emellertid
dessförinnan Ley begått självmord i fängelset medan Bormann befanns ha
omkommit i Berlin. En oerhörd massa material från nazisternas hemliga arkiv
framlades av åklagarna, och processen var vid årsskiftet långt ifrån avslutad.
.258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
