Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nyordning. Men deras tal förbyttes snart i annat. Först talade de om
motstånd till det yttersta i Norge, fästningen Norge. Till sist talade quislingarnas
flertal om samförstånd, om att det framför allt gällde att undvika inbördeskrig.
I själva verket präglades de återstående fyra månaderna av tyskt regemente av att
slutet nalkades, vare sig detta tog sig uttryck i inaktivitet eller desperation.
1 de befriade delarna av nordligaste Norge sattes efter hand allt flera norska
soldater in, av vilka de flesta kom från Sverige, luftledes och senare på
vårvintern över Karesuando. Redan i slutet av januari var hela Finnmarken fritt,
ödelagt, hungrande och frysande — men fritt.
Ett rykte om att Quisling skulle sluta separatfred med Hitler blev till intet. Det
var för sent för att göra intryck med ommöbleringar. Med våldsam kraft
koncentrerade hemmastyrkor och luftlandsatta gerillaförband sabotagen mot järnvägar
och tonnage — även om Norge gärna ville bli av med tyskarna gällde det att
försvåra och försena koncentrationen av tyska trupper till den beträngda »Festung
Deutschland». Långvariga trafikuppehåll vållades, fartyg sprängdes. Samtidigt
hindrade minering från luften i Oslofjorden direkt utskeppning från Oslos hamn.
Sedan chefen för Quislings statspolis »generalmajor» Marthinsen den 8 februari
sköts ned »av okända män», släpptes en ny våg av terror lös. Samma dag och dagen
därpå avrättades sammanlagt 34 norrmän. Över olika delar av landet gick det
häktningsvågor. Natten till den 15 mars gick i gengäld en våldsam sabotagevåg fram
över järnvägsbroar, lokomotivstallar och andra järnvägsanläggningar. Bl. a.
sprängdes statsbanornas förvaltningsbyggnad i Oslo. Som hämnd följde 14 nya
avrättningar. Tyskarna återupptog även deportationerna till Tyskland, som varit
inställda sedan transportfartyget Westfalen gått under föregående år.
»Norrmännens svar på detta är», proklamerade hemmafrontsledningen, »skärpt kamp.
Operationerna mot militära mål komma att fortsättas utan hänsyn till följderna. Om
tyskarna gå vidare med att mörda gisslan eller deportera fångar komma även nva
kampmetoder att tillgripas.»
I mitten av april befriades biskop Berggrav på treårsdagen av sin internering —
det framgick senare att hans norska fångvaktare samt en svensk diplomat
medverkat vid flykten. I Oslo höll rikskommissarie Terboven ett stort möte med
generaler och andra officerare, som antog en uppmaning alt hålla ut. Enligt vad d’et
ryktades underströk dock flera generaler att situationen var hopplös. I
kuststäderna och framför allt i Oslo fortsattes emellertid i febril takt uppförandet av
gatu-bunkers. Samtidigt tillkännagavs från London att den väpnade hemmafronten fått
ökade leveranser av vapen.
Inför Nasjonal samlings ledarkår förklarade Quisling i senare hälften av april,
att han vore totalt oanfäktad av utvecklingen på krigsskådeplatserna. »Vi skall
klara oss igenom och segra till slut.» Men sista veckan i april skrev
Quislingorga-nen ivrigt om neutralitet. Och redan den sista april började norrmännen fira
segern och hissa sina flaggor.
Det blev en veckas osäkerhetsperiod, då ingen riktigt tycktes veta, vad som skulle
ske. Från alla håll manades befolkningen till lugn återhållsamhet. Den 5 maj höll
Quisling sitt sista tal i radion — ett försonligt avskedstal. Det var bara en liten
radikal Quislingfalang under polisminister Jonas Lie, som manade till motstånd
— utan att vinna gehör. Det var oåterkalleligen förbi med terror och angiveri —
och med sabotage och »avrättning» av angivare. Väntan blev nervprövande, när
nyheten kom om kapitulationen i Danmark. Men den 7 maj på eftermiddagen fick
man visshet om att den tyska kapitulationen var ett faktum också för Norges del.
Oron för en blodig slutkamp var förbi. Hela Norge blev en leende fest, även om
här och där några skarpa skott knallade, när hemmastyrkorna gick till aktion mot
förrädare och Gestapo.
Som genom ett trollslag steg en väl förberedd förvaltning och ordningsmakt upp
.332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
