Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny arvprins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till liöger om altaret satt på främsta taburetterna statsrådinnan Hansson, fru Vennersten och
övcrhovmästarinnan friherrinnan Rålamb och bakom dem statsrådinnor ocli hovets damer. På
samma sida hade plats beretts för stats- och utrikesministrarna och riksmarskalken, statsrådet,
serafimerriddare, överståthållaren, presidenter, ÖB, generalitetet och amiralitetet, ledamöter av
högsta domstolen och regeringsrätten, högre officerare, landshövdingar, biskopar och diplomater
samt högre ämbetsmän. På andra sidan om stora mittgången satt första och andra kammarens
talmän, representanter för Solna och Jämtland, utskottsordförande och vice ordförande, samt
riksdagsmän på Jämtlandsbänken.
De främmande beskickningscheferna och deras damer satt på läktaren. Ett undantag gjordes
för danska och holländska ministrarna samt Norges chargé d’affaires, vilka såsom
representanter för de faddrar, som inte kunnat komma, anvisats plats bakom den kungliga familjen.
Konungen, som själv var fadder, hade till faddrar inbjudit kronprinsen, hertigen av
Sachsen-Coburg och Götha, kronprins Frederik och kronprinsessan Ingrid, kronprins Olav, prinsessan
Juliana samt greve Folke ocli grevinnan Maria Bernadotte.
Hagaprinsessorna i ljusblått och rosa.
Kl. 15 intonerade organisten, musikdirektör Kjellander, ett liögtidspreludium, varunder
prästerna trädde in, ärkebiskopen och biskop Björkquist i sina kåpor samt med kräkla, hovpredikant
Bokander i Gustav III :s blå skrud. Efter dem inträdde genom sakristian konungen och
kronprinsen i generalsuniformer, kronprinsessan i körsbärsrött, samt prinsarna Bertil, Wilhelm och
Eugen — prins Carl och prinsessan Ingeborg var i Danmark.
Och så kom den stund alla väntat på: prinsparet på Haga kom med prins Carl Gustaf och
småprinsessorna. Prinsessan Sibylla i turkosblå helplisserad klänning med esprithatt i samma
färg såg strålande och mycket lycklig ut, när hon vid sin makes sida vandrade fram längs
mittgången med den lille prinsen i famnen. Prinsen bar samma dopdräkt som alla Hagaprinsessorna
döpts i. Lilla prinsessan Christina i blekrosa klänning och många, många egna lockar höll dock
på att »stjäla» stunden från lillebror, så oemotståndlig var hon där hon fint ocli städat vandrade
fram vid fars hand. Bakom dem kom stora systrarna Margaretha och Birgitta 1 ljusblå
klänningar med Désirée i rosa mellan sig.
»Ett helt folk bakom den späde furstesonen.»
»Den blomstertid nu kominer» tonade ut över den högtidliga församlingen, varpå ärkebiskopen
tog till orda och talade med utgång från »Man bar fram bain till Jesus» ocli vad man kallat
småbarnsevangeliet. Med hjärtats glädje och tacksamhet fira vi denna högtid, sade ban bl. a.
Det som sker i dag i Stockholms slottskyrka,
det kan till sin verkliga innebörd uttryckas med
de välsignat enkla orden »Man bar fram barn till
Jesus». Det är både naturligt och tillbörligt
att vi av hjärtat delta med de furstliga
föräldrarna, då de nu bära fram sin späde son, den
efterlängtade, till Honom som är barnens vän
som ingen. Och våra kära Hagaprinsessors lycka
över att de fått en liten bror, vilken de i dag få
följa fram till dopfunten, den värmer också oss.
Vi tacka Gud för den stora glädje som beskärts
vårt kronprinspar och vår vördade konung
därmed att en ny manlig telning blivit skänkt åt
vårt konungahus.
Bakom den späde furstesonen, som i dag bärs
fram till dopets funt, står ej blott den kungliga
familjen utan ett helt folk i glad tacksamhet,
med varma hjärtan och med innerliga
önskningar. Fram till Jesus Kristus, vår Frälsare, går
vår väg, det är i hans famn vi vilja lägga detta
barn för att han må välsigna det. Den späde
behöver välsignelse från höjden. Han behöver den
för egen del, som envar ibland oss gör det, men
han behöver den också för den liöga uppgift, som,
om så är Guds vilja, framdeles kan bli honom
betrodd som en ledare och en föresyn för
Sveriges folk. Ärkebiskopen slutade med att läsa
psalmen 185.
»Jag döper dig
Carl Gustaf Folke Hubertus.»
Prinsessan Sibylla hade hittills suttit med sin
son i famnen på stolen framme vid dopfunten.
Svenska Dar/bladets extrablad den 30 april om
den lyckliga händelsen.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
