Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Valrörelsen och valutgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på utländska valutor, investeringskontrollen, den skärpta priskontrollen o. s. v.
Han vidhöll, att det fanns utrymme för fortsatt lönestegring. I skattefrågan
framhöll han, att socialdemokraterna ville sänka inkomstskatten för de lägsta
inkomsttagarna genom att taga ut mera av bolagen och de större förmögenheterna. Han
ironiserade över att högern baserade sitt skattesänkningsprogram på att statens
inkomster skulle bli vida större än regeringen hade räknat med, samtidigt som
näringslivets experter hade förklarat, att regeringen hade räknat för optimistiskt.
Av de socialdemokratiska statsråden var det egentligen endast socialminister
Möller, som med större skärpa vände sig mot kommunisterna; han betvivlade, att
de hade något existensberättigande. I april hade borgarrådet Z. Höglund vid ett
möte med Stockholms grovarbetarfackförening yttrat, att det arbetande folkels
lösen inför höstens val bäst kunde uttryckas i den franska devisen: ingen
vänskap åt höger, ingen fiendskap åt vänster. Någon valteknisk samverkan mellan
socialdemokrater och kommunister kom emellertid icke till stånd;
socialdemokraterna ställde sig avvisande. Handelsminister Myrdal invecklade sig i en
livlig polemik mot tidningsuppgifter om bl. a. förändrade direktiv för de svenska
delegater, som förhandlade om ryssavtalet. Han framhöll, att det beramade
handelsutbytet med Sovjetunionen knappast uppgick till mer än 10—15 procent av
det totala handelsutbytet. Beträffande socialiseringsutredningarna yttrade
handelsministern, att han ansåg det vara troligt, att dessa komme att giva goda skäl för
en viss utvidgning av den offentliga sektorn i vårt näringsliv.
Högerledaren riksdagsman Domö krävde, att alla de av krigsförhållandena
förorsakade extraskatterna småningom skulle avvecklas, och detta utan att andra
skatter höjdes i motsvarande grad eller nya skatteformer infördes. Han
betecknade högerns skatteprogram som ett av de viktigaste medlen att stimulera
arbetsamhet, sparande och företagsamhet för att därmed få ett hastigt växande
utrymme för sociala reformer. Beträffande det ryska avtalet framhöll ban, att
regeringen hade varit väl rundhänt i sina löften, icke minst i betraktande av att
det fanns gränser för våra ekonomiska och materiella resurser. Det nya avtalet
finge icke innebära, att vi försummade våra gamla handelsförbindelser och
därigenom förlorade viktiga marknader. Vid slutet av valdebatten anmärkte
högerledaren, att det hade varit lika svårt att få en socialdemokrat att giva besked i
socialiseringsfrågan som att få en pokerspelare att tala om vad han har för kort
på hand. Men, tillade han, vi känner alla till deras kort från förra riksdagen
med de många utredningarna för att omdana samhället i socialistisk riktning.
I slutet av augusti utsändes en kommuniké om högerns förslag till omläggning
av den direkta beskattningen. Detta innebar en skattesänkning på sammanlagt
250 miljoner kr., vilken var att betrakta såsom en första etapp i en successiv
sänkning av inkomstbeskattningen med sammanlagt 350 miljoner kr., enligt den av
högern vid vårsessionen framlagda finansplanen. Enligt högerns uppfattning
borde kompensation för den eftersträvade skattelättnaden icke sökas genom
höjning av vare sig förmögenhetsbeskattningen, arvsbeskattningen eller
bolagsbeskattningen. Tanken på en särskild kvarlåtenskapsskatt avvisades bestämt.
Folkpartiledaren professor Ohlin hävdade, att regeringens huvuduppgift borde
vara att lägga den ekonomiska politiken så till rätta, att penningvärdet bevarades,
och begärde större planmässighet i kampen mot inflationen. Folkpartiet byggde
för övrigt sin valpropaganda på två av riksdagsgruppens uppslag under
vårsessionen: indexreglerade folkpensioner ocli omsättningsskattens borttagande
redan den 1 januari. Bondeförbundsledaren riksdagsman Bramstorps deklaration
i skattefrågan gick ut på att partiet ansåg, att skattelindring i första rummet
skulle komma de mindre och medelstora inkomsttagarna till godo. Debatten om
jordbrukspolitiken byggde på jordbrukskommitténs i slutet av juni publicerade
principbetänkande och rörde särskilt rationaliseringsfrågorna, däribland »de
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
