Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baltdramats slutakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sak» är »icke blott känslolöst», uttalade sålunda Svenska Dagbladet, »ulan även
ett cyniskt underkännande av de ideella motiv, vilka t. ex. på sin tid (1907) drev
Hjalmar Branting till hans aktion i fallet Tjernjak. Rättsmedvetandet, vars
ömtålighet och livskraft är ett adelsmärke för individer som nationer, består icke i
teoretisk insikt om lagparagrafer utan är till sitt väsen just den samvetsfråga, som
utlämningen av de militära baltflyktingarna utgjort för de många hundratusende
deltagarna i opinionsrörelsen».
Förberedelserna för balternas — och de kvarvarande tyska militära internernas
— avresa omgavs med största hemlighetsfullhet. Den 22 januari snabbinkallades
emellertid stora kontingenter statspolis till Kristianstad för att vara tillreds vid
evakueringen av Rinkaby- och Gälltoftalägren i stadens närhet. Följande dag
utfärdades en officiell kommuniké om att »Beloostrov» i Trelleborg skulle avhämta
internerna. Kommunikén meddelade, att ett antal interner på grund av sjukdom
f. n. icke kunde sändas i väg samt att ett 40-tal obotligt sjuka, därav 19 balter, över
huvud taget icke skulle transporteras ur riket.
De första internerna avsändes redan den 23 från interneringslägren och
förlades tillfälligtvis i Falsterbohus. De embarkerade »Beloostrov» följande dag utan
störande intermezzon. Den 25 fördes kvarvarande interner med bussar från
lägren till Trelleborg. På kajen begick en av balterna självmord och en annan bält
skadade sig, ehuru icke allvarligt, i armarna, men för övrigt ägde inga störningar
rum.
Den 27 januari avgick svenska ångaren Kastelholm från Lybeck med 185 tyska
interner, som vid undersökning visat sig ha kommit från den västallierade zonen
i Tyskland. Av de ursprungligen internerade balterna hade blott tre förklarats
såsom civila och med anledning härav blivit frigivna.
De baltiska internernas ledare dr Eichifuss uttalade sig, jämte ett par andra f. d.
interner, vid framkomsten till Ryssland i synnerligen hätska ordalag om
behandlingen under uppehållet i Sverige och gjorde bl. a. gällande, att internerna i
Sverige varit offer för provokation och förletts till passivt motstånd, hungerstrejk,
självmordsförsök och försök till självstympning. Med anledning härav uppdrog
regeringen åt landsfogde K. G. Persson att företaga en undersökning, som
offentliggjordes i oktober. I densamma påpekades att en del anmärkningsvärda
missförhållanden kunnat konstateras vid några av lägren (bl. a. hade en olämplig
fra-ternisering på sina håll ägt rum mellan de svenska övervakarna och internerna),
men dessa anmärkningar förringar inte värdet i stort, framhöll landsfogde
Persson, av »de ömtåliga och utan tvivel mycket påfrestande uppgifter, som ålegat de
svenska lägermyndigheterna. De positiva insatserna bör inte fördunklas av att allt
icke varit lika väl beställt».
Den långa kolonnen av bussar i väntan på avförd från Gälltoftalägret.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
