Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krishushållningen — ett bakslag. Av redaktör K. O. Hammarlund - Byggnadsregleringen måste fortsätta - Gummibristen hämmade biltrafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byggnadsregleringen måste fortfara.
Knappheten på arbetskraft och material ställde alltjämt byggnadsverksamheten
inför svåra problem. Därför var det för tidigt att överge tillståndssystemet,
konstaterade statsrådet John Ericsson i april som svar på en interpellation i riksdagen
av hr Skoglund i Doverstorp. Bedömningsgrunderna inom byggnadsregleringen
skiftade efter olika lägen. Genom att fördela byggnadstillstånden över hela året
hade man nått en viss för arbetsmarknaden välgörande utjämning. I första hand
ville man tillgodose behovet av bostäder. Liksom året förut omfattade årskvoten
45 000 lägenheter, men det faktiska bostadstillskottet för 1946 beräknades till 50 000.
År 1941 var samma tillskott 12 000 lägenheter och 1944 36 000.
Närmast i storlek efter bostadsproduktionen kom industribyggena, och en viss
förskjutning till deras förmån ägde rum under året. Här ändrades givetvis
bedömningsgrunderna med krigets slut, och regeringen var, försäkrades det, angelägen
att med övergivande av sin tidigare restriktiva hållning söka underlätta den
svenska industriens möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Vad
jordbruksbyggena beträffar avslogs ansökningar endast i undantagsfall.
Det skulle emellertid snart visa sig att den ökade byggnadsverksamheten på olika
områden krävde en skärpt reglering och en snävare tillståndsbedömning. Från
den 1 juli fick ingen utan byggnadstillstånd utföra annat än reparations- och
underhållsarbete med sammanlagt högst tre personer eller sådana ny-, till- eller
ombyggnadsarbeten, som gjordes för egen räkning av byggherrens familjemedlemmar.
Tre skäl nämndes för en begränsning av byggnadsverksamheten: bristen på
arbetskraft, knappheten på material och penningpolitiska hänsyn. Brist rådde särskilt
på rör och rördelar, armeringsjärn, spisar och radiatorer samt vissa trävaror. Den
sistnämnda knappheten
berodde på en nödvändig
byteshandel med utlandet, bl. a. för att
skaffa fossila bränslen. Dessa
svårigheter kvarstod alltjämt
vid årets slut utan några
utsikter till snar förbättring.
På grund av den allmänna
fettbristen i världen blev
Sveriges importkvot av linolja
nedskuren, och tilldelningen
måste sänkas från den 1 april.
Situationen försämrades
ytterligare då man icke kunde få
in de i utsikt ställda
kvantiteterna från Sydamerika. Den
inhemska linodlingen ökade
visserligen sin produktion,
men detta räckte icke på långt
när till för att täcka behovet.
Gummibristen hämmade
biltrafiken.
Sedan lagren av bilgummi
förbrukats utan att kunna
förnyas meddelade
industrikommissionen i oktober att
licens-givningen för lastbilsdäck
Industrikommissionens nye chef direktör S. R:son Sohlman.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
