Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1946. Av E. W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade eller kanske till och med något större, Clarence Days bearbetade »Papp a».
Här var det åter Inga Tidblad, som erövrade åskådarna med sin strålande charm;
hennes motspelare Lars Hanson hade denna gång nog tagit en smula för hårt på
sin uppgift. För det aktuella draget i repertoaren fick Kjeld Abells
ockupationsskådespel »Silkeborg» svara, en sceniskt tacksam om också inte litterärt
betydande sak. Här fick en av teaterns mest begåvade skådespelerskor, Anna Lindahl,
ett tillfälle att visa sin förfinat känsliga konst. Året avslutades med ett lysande
gästspel av Anders de Wahl i »M a r k u r e 11 s i W a d k ö p i n g». För övrigt är att
anteckna ett anslående gästspel av Svenska teatern i Helsingfors, som i Gerda
Wredes regi framförde Minna Canths skådespel »Sylvi» med May Pihlgren i
titelrollen.
Det är emellertid nödvändigt att vid bedömning av Dramatiska teaterns
verksamhet också ta hänsyn till vad som presterats på lilla scenen, och intrycket av
huvudsakligen kommersiell drift vid huvudscenen blir då åtskilligt modererat.
Inledningsprogrammet på teatern vid Almlöfsgatan var J. B. Priestleys »Det är
från polisen», ett stycke av både dramatiskt, psykologiskt och moraliskt
intresse fastän litterärt föga märkligt. Huvudrollen spelades av Lars Hanson med
stor auktoritet, och bland de övriga agerande fäste man sig särskilt vid Gösta
Cederlund, som med små medel åstadkom en ypperlig karaktärsskildring.
Tennessee Williams »G 1 a s m e n a g e r i e t», en verkningsfull stämningssak, hörde till
de pjäser som spelades också i Malmö och Göteborg; på lilla scenen fäste en av
de yngsta skådespelerskorna vid Dramaten, Nancy Dalunde, en smickrande
uppmärksamhet vid sig. Det egentliga slagnumret under vårsäsongen var emellertid
J. P. Sartres »Stängda dörrar» (på andra teatrar kallad »Slutna dörrar», men
ingenstans det riktigaste: »Lyckta dörrar»), där Tora Teje, Uno Henning och
Gunnel Broström spelade rollerna. I förprogrammet, Cocteaus »V o x human a»
hade Elsa Carlsson en välförtjänt framgång med en virtuos tolkning av den enda
rollen.
Vårsäsongen avslutades med Strindbergs »Påsk». På hösten hade lilla scenen
solid framgång med två pjäser: Staffan Tjernelds »Brott i sol» och Shaws
»Mannen och hans överman»; i den senare vann Gunnel Broström en
välförtjänt framgång, som tävlade med Stig Järrels i den andra huvudrollen. Mindre
uppmärksammad blev Ronald Duncans bisarra pjäs »S:t Antonius visar
v ä g e n».
Blanchetealern framförde den 26 april sin Kar de Mumma-re vy, som hade
en rekordmässig framgång och stod på programmet långt fram på senhösten, då
den avlöstes av Shaws »Man kan aldrig veta». Ur dramatisk synpunkt blev
den korta vårsäsongen intressantare. Man tog — som det påstås utan större
förhoppningar — upp Ibsens »Gengångare», som starkt intresserade publiken,
inte minst genom fru Roeck Hansens tolkning av fru Alvings roll. En något
förlegad fransk 20-talskomedi, »Vår i september» av J. J. Bernard med fru
Roeck Hansen ocli George Fant i huvudrollerna följde, varpå den dramatiska
vårsäsongen avslutades med ett gästspel från Hälsingborgs stadsteater med Olle
Hedbergs »R a b i e s».
Vasateaterns höstframgång 1945 med det Eklundska gästspelet i »Olivia»
fortsatte ett gott stycke på efterjulsvintern, varpå teatern i mars tog upp den
amerikanska författarfirman James d’Usseaus och James Gows pjäs »M orgondagens
värld», där tyskt och amerikanskt tänkesätt konfronterades i en amerikansk
professors och en tysk pojkes gestalter. Också här hade Gösta Cederlund en solid
framgång och Birgit Tengroth gjorde ett av sina numera sällsynta gästspel på
stockholmsscenen. En rätt obetydlig och inte särskilt välspelad fransk komedi,
Marcel Thiebauts »D o r i s», inledde höstsäsongen. Sitt egentliga trumfkort spelade
teatern emellertid ut den 30 oktober med en repris på Hjalmar Bergmans
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
