Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen 1946. Av Ellen Liliedahl - Den utländska repertoaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vivien Leigh i »Caesar och Cleopatra», Ariel tji och Jeart-Louis Barrault i »Paradisets barn» samt
Ray Milland i »Förspillda dagar».
historia om en elefantunge. »Ingen skall undkomma» var en vederhäftig film om
en nazistisk krigsförbrytare, väl karakteriserad av Alexander Knox.
Europa bjöd kvalitativt stark konkurrens, och en av årets absoluta toppfilmer
var den schweiziske regissören Leopold Lindtbergs utomordentligt fina och
gripande flyktingdrama »Sista chansen», spelat av en internationell ensemble. Det
engelska trumfässet var den magnifika färgfilmen »Henrik V» med Laurence
Olivier som regissör ocli huvudrollsinnehavare, vilken eftertryckligt vederlade satsen
om all Shakespeare icke skulle duga som filmförfattare. Bernard Shaws »Caesar
och Cleopatra hade liknande kvaliteter men stannade dock vid filmad teater.
Utsökt underhållande och delikata komedier var Noel Cowards »Kort möte», regi
David Lean, och Kördas »Gryning över London», briljant spelade av respektive
Celia Johnson och Trevor Howard samt Deborah Kerr och Robert Donat, och
vidare bör nämnas den spännande äventyrsfilmen »2 000 kvinnor» om internerade
engelskor i ockupationens Frankrike, den friskt spirituella komedien »Det hände i
Skottland» samt »Skuggor i natten», en episodfilm med övernaturliga ingredienser.
Från Frankrike kom ett flertal filmer av både nyare och något äldre datum.
Den mest anmärkningsvärda var Marcel Carnés breda, fylliga, artistiskt utmejslade
genremålning »Paradisets barn», där kolossalformatet icke inkräktade på de
inspirerade rolltolkningarna av Jean-Louis Barrault som smärtfylld pantomimiker och
Pierre Brasseur som virtuos scenfavorit i 1840-talets Paris. Samme berömde
regissör stod även för »Nattens gäster», en medeltidslegend med huvudsakligen
dekorativa och estetiska förtjänster och liksom den föregående storfilmen hållen i
gravitetiskt tempo. En blodfull omdiktning av Merimées »Carmen» med Viviane
Ro-mance i titelrollen, en förbryllande och spännande äventyrsfilm från
ockupationen, »Det kommer en vän i kväll», samt en artistiskt turnerad tragikomedi om en
parisisk modecreateur, »Boulevard de la Mode», må vidare nämnas.
De ryska filmerna under året nådde ingen popularitet, möjligen med undantag
för den fantastiskt välgjorda dokumentärfilmen »Sportfest i Moskva», ett reportage
i färg som gav imponerande intryck såväl av de vältrimmade sportungdomarnas
prestationer som av skickligheten hos fotografer och regissörer. »Stenblomman»
belönades vid årets filmfestligheter i Cannes med en trofé för bästa färgfilm och
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
