Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1946. Av Ejnar Fors Bergström - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och betryggande villkor. I uttalandet gav folketinget vidare sitt stöd åt
strävandena att få bort flyktingarna, vilkas närvaro 1)1. a. sades utgöra en fara för den
danska gränsens säkerhet. Vid kommande internationella förhandlingar borde
Danmark beredas tillfälle att tillvarata de nationella danska intressen, som stode
i samtband med den framtida gestaltningen av förhållandena i Sydslesvig.
Den 21 juli uttalade statsminister Kristensen att han inte ville ha omedelbar
omröstning men stöd åt danskheten så att den kunde vinna större och större
anslutning. Om detta arbete under en följd av år skulle lyckas i sådan grad att det
i Sydslesvig eller delar därav inträdde en åsiktsförändring av sådan omfattning
att det i folkligt och nationellt hänseende uppnåtts majoritet för anslutning till
Danmark, borde man söka få till stånd en folkomröstning och dra sydgränsen på
grundval härav.
Den 10 september offentliggjordes ett brittiskt memorandum, vari det framhölls,
att vare sig danska regeringen önskade en folkomröstning följd av en
gränsjustering eller enbart en gränsjustering utan omröstning eller en folkomflyttning,
borde problemet lösas genast eller i en mycket nära framtid. Brittiska regeringen
fann sig vidare föranlåten att upprepa sin vägran att medge danska regeringen
rätt att intervenera i syfte att få till stånd politisk diskriminering till förmån för
tyska medborgare av dansk härkomst.
I oktober fick man genom de tyska valen besked om vidden av den
konjunktur-betonade åsiktsförskjutningen i Sydslesvig. Av sammanlagt 718 501 röster föll
236 256 på den danska organisationens eller de danskt orienterade
socialdemokraternas listor. Av rösterna var dock en stor del avgiven av flyktingar. Av
landsdelens bofasta befolkning beräknades därför 58 procent ha röstat danskt.
Den 19 oktober hade partierna enats om en svarsnot till England, vari den
danska ståndpunkten hävdades utan egentliga förändringar. Med hänsyn till att
man inte kunde veta, hur stabil ändringen i befolkningens nationella sinnelag
vore, ville Danmark icke framlägga något förslag om ändring av Sydslesvigs
statsrättsliga förhållanden. Det borde överlämnas åt befolkningen att själv avgöra, om
den framdeles ville göra ibruk av sin självbestämningsrätt som folkgrupp. Stöd
gavs dock åt sydslesvigska strävanden att erhålla egen självstyrelse, skild från
Holsteins. Ett väsentligt moment i denna kompromissformel var att Danmark icke
önskade uppträda som part i fråga om befolkningens självbestämningsrätt.
Statsministern förbehöll sig dock i ett senare tal för sin ståndpunkt sin »ret som fri
dansk borger at sige sin mening». Den 4 december avslogs ett socialdemokratiskt
förslag till misstroendevotum men fastslogs i en av de borgerliga föreslagen
dagordning att den sista noten var bindande för alla.
Att trots de starka reella motsättningarna i gränsfrågan minoritetsregeringen
Knud Kristensen satt kvar vid rodret vid årets utgång var en följd dels av
socialdemokratiens fortsatta motvilja att medverka i en samlingsregering, dels av den
faktiska intressegemenskapen mellan de tre borgerliga partierna att lotsa
stats-och folkekonomien genom svårigheterna^
Det vid årets början ännu framträdande arbetslöshetsproblemet löste sig
visserligen efter band av sig självt — även om en viss arbetslöshet kvarstod i städerna
rådde samtidigt svår brist på arbetskraft i jordbruket. I slutet av mars hade
regeringen med hänsyn härtill givit order om stoppande av alla s. k.
beredskapsarbeten, vilket föranledde ett socialdemokratiskt förslag till misstroendevotum, som
dock avslogs av de eniga borgerliga.
I början av april fördes så mellan de fyra gamla partierna — alltså utan
deltagande av kommunisterna — förhandlingar om en allmän uppgörelse, »et
påskefor-lig», om engångsskatt, nya skatte- och avgiftslagar, jordbrukets ekonomiska villkor
under följande skördeår, kronkursen och andra sociala och ekonomiska spörsmål.
Socialdemokraterna ville idock icke binda sig, varför det blev vid enbart borgerlig
samverkan.
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
