Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1946. Av Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen bildats utan partiinstansernas medverkan, skänkte därefter de
socialdemokratiska ministrarna sitt stöd. Det röd-gröna blocket var i sin helhet be-varat
även om det fortsatte att då och då knaka i fogarna.
Den största påfrestningen blev agrarernas missnöje med prispolitiken med
vilken man sökte hejda inflationen. Året inleddes med en drastisk reduktion av
finska sedlar till hälften av köpvärdet. Under första halvåret fick regeringen
upprepade gånger ingripa för att hejda lönekonflikter; på hösten nödgades den
ingripa mot en hotande kommunistisk strejk i socialiseringssyfte vid den väldiga
porslinsfabriken Arabia. Från halvårsskiftet försökte man sig på en allmän löne- och
prisspärr, som skulle kombineras med ett program för produktionsökning,
stegring av exporten och begränsning av importen till absolut nödvändiga
konsumtionsartiklar samt till för den inhemska produktionsökningen nödvändiga varor.
Löner skulle dock kunna höjas intill 8 proc.
Redan i maj hade agrarerna hotat utträda ur regeringen om priserna på
jordbruksprodukter inte höjdes. När så förslaget om s. k. ekonomisk borgfred
framlades av pris- och lönerådet i mitten av juni visade det sig mycket svårt att förena
ultimativa krav från agrarerna med de av vänsterpartierna och fackföreningarna
företrädda löntagarsynpunkterna. Inför risken att regeringskoalitionen skulle
brytas enades man dock den 20 juni om att lantbefolkningen framdeles skulle få
sälja ett produktionsöverskott i fria marknaden, d. v. s. att en så kallad vit börs
skulle etableras vid sidan av den sedan länge existerande svarta. Agrarerna blev
dock aldrig tillfredsställda; i slutet av augusti fanns det åter risker för
regeringskris på prisfrågan. I oktober hotade böndernas parti åter, denna gång därför att
finansministern motsatte sig en av dem begärd höjning av det s. k.
kolonisationsanslaget från 1 000 till 1 800 miljoner mark, men de valutapolitiska skälen vann
efter lång dragkamp regerings- och riksdagsflertalets gehör. När i december beslut
fattades om att den åtstramande valutapolitiken skulle fullföljas med allmän
prissänkning om 5 procent från årsskiftet, men med viss kompensation för
jordbrukarna var agrarerna fortfarande ej belåtna men vägrade ej sin medverkan.
Regeringsblocket utsattes även pä annat
sätt för påfrestningar. Den inre
maktkampen inom socialdemokratiska partiet
resulterade visserligen i en ny seger för
Tanneranhängarna — i mitten av juni —
men samtidigt fick partioppositionen
under Fagerholm en fastare organisation
och dessutom utträdde två betydande
riksdagsledamöter helt ur partiet. Av dem
gick fru Kilpi till folkdemokraterna,
vilkas riksdagsgrupp därefter blev större
än socialdemokraternas, medan Athos
Virtanen ensam för sig själv blev partiet
Virtanen. överläggningar om
samverkan, som socialdemokraterna på hösten
inledde med kommunisterna, fick
karaktären av spegeJfäkteri, därför att de
förra inte ville komma till tals med
folk-demokraterna och de senare inte ville
förhandla utan folkdemokraternas
medverkan. Den finska arbetarrörelsens
splittring fortfor sålunda, även om i
enighetens tecken vissa s. k.
produktions-nämnder infördes vid företagen och vissa
Finske utrikesministern Enckell häller sitt
anförande inför Pariskonferensen.
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
