- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugofjärde årgången (händelserna 1946) /
347

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1946. Av Ejnar Fors Bergström - Island

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Island.

Island förblev även under år 1946 ett uppmärksammat objekt i
stormaktsdiskussionen — det var öns nya betydelse som en framskjuten flygbas och Förenta
staternas intresse för möjligheternas utnyttjande som diskussionen gällde.
Världens två största stater sökte båda vinna favörer av en av världens minsta. Isländsk
inrikespolitik kom också att i hög grad präglas av denna dragkamp mellan väst
och öst.

Med betydande diplomatisk skicklighet tog islänningarna i första omgången
hem spelet, d. v. s. vann erkännande av sin vanskliga ståndpunkt att Island åter
skulle bli ett militärt vacuum och att en remilitarisering endast kunde komma
i fråga i Förenta nationernas regi.

Under våren dök det isländska basproblemet alltemellanåt upp. Från rysk sida
gjorde man gällande att USA svikit Roosevelts löfte att evakuera Island efter
krigets slut och framhöll att konsekvensen av en isländsk basupplåtelse åt USA
kunde bli krav på samma förmån från annat, d. v. s. ryskt, håll. Under tiden
svävade man fortfarande i ovisshet om förhandlingsläget. En viss klarhet vanns först
den 27 april, då statsminister Olafur Thors i en deklaration meddelade, att Islands
regering den 1 oktober 1945 mottagit en amerikansk not med förfrågan, om
islänningarna vore villiga att förhandla med representanter för Förenta staterna.
Amerikanska regeringen upprepade i noten sin försäkran om att stödja en isländsk
begäran om inträde i FN. Om Island bleve medlem av FN, skulle de av USA hyrda
baserna ställas till säkerhetsrådets förfogande.

Den 6 november 1945 överlämnade så isländska regeringen en svarsnot, vari det
erinrades om att de isländska politiska partierna enhälligt uttalat sig för Islands
anslutning till FN och framhölls att islänningarna insåg att en av följderna av
Islands inträde bleve landets deltagande i de åtgärder FN-stadgan föreskriver för
världsfredens tryggande. Islands regering vore beredd att diskutera denna sak
med Förenta staterna. I en skriftlig deklaration som åtföljde noten hade
emellertid regeringen framhållit, att »sådana överläggningar inte kunde inledas på den
grundval som Förenta staterna föreslagit den 1 oktober 1945 och icke heller kunde
Island i förväg avge ett jakande svar». Efter detta formellt tillmötesgående men i
sak avböjande svar hade ytterligare överläggningar i saken inte ägt rum.

I Amerika var man på sina håll irriterad. »Island har blivit en ofrivillig och
ogarderad bonde i det maktpolitiska spelet», skrev till exempel New York Times’
militäre medarbetare. Molotovs aggressiva tal från Moskva, vari han ifrågasatt
Förenta staternas behov av baser på Island, följdes av en sällsam
överenskommelse om försäljning av en stor del av de isländska fiskefångsterna till Ryssland
till priser som låg 30 till 50 procent över marknadsvärdet. Det upplystes i
artikeln, att den amerikanska styrkan på Island, som under kriget uppgått till 40 000—
60 000 man, nedgått till under 1 000 man, huvudsakligen förlagda till den stora
amerikanska flygplatsen Meeks Field vid Keflavik. Resten fanns vid ett
jaktflygfält, av amerikanerna kallat Patterson Field. Återstoden av de hundratals flygfält,
läger och andra militära anläggningar, som amerikanerna byggt under kriget för
155 miljoner dollar, hade överlämnats till Island. Vad USA skulle vilja »hyra»
vore blott de två återstående flygfälten samt en oljehamn vid Hvalfjördur.

Den 30 juni ägde nyval rum till alltinget. De konservativa tog 20 mandat,
bondepartiet 13, socialdemokraterna 9 ooh kommunisterna 10 mandat; bondepartiet hade
förlorat 2 och socialdemokraterna vunnit 2 mandat. Koalitionsregeringen av
konservativa, socialdemokrater och kommunister kvarstod. Men senare föranledde
flygbasfrågan regeringskris.

Den 26 juli beslöt så alltinget att Island skulle begära inträde i FN.

347

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1946/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free