Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf Adolfs bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlberg och krigshögskolan samt dessutom med iver ägnat sig åt trupptjänst. När världskriget
utbröt var han en väl utbildad generalstabsofficer.
Hans tjänst under beredskapsåren var i huvudsak förlagd till försvarsstaben. Ett avbrott
utgjorde chefskapet över en kavalleribataljon vid gränsen 1 norra Värmland vintern 1941—42,
ett befäl som han utövade med stark känsla för sitt ansvar och med trogen omsorg om sina
underlydande.
I försvarsstaben tjänstgjorde han länge som min adjutant. Initiativrik och plikttrogen var
han en utmärkt medarbetare. Han deltog i utarbetandet av den betydelsefulla ordern om
motstånd i alla lägen, som utfärdades i november 1942. När det gällde att få ut motsvarande
bestämmelser till de civila myndigheterna var prinsen livligt verksam. Han skrev även det
grundläggande utkastet till de anvisningar om motstånd från hela folket, vilka utfärdades
sommaren 1943 i masskriften »Om kriget kommer».
Från våren 1944 till hösten samma år var prins Gustaf Adolf chef för stabens
arméavdelning, en uppgift som i dåvarande läge var av särskilt stor betydelse. Därefter tjänstgjorde han
till beredskapens slut som ställföreträdande chef för den operativa sektionen. Dessa sista
beredskapsår präglades inom försvarsstaben icke minst av intensivt arbete för att stödja de
norska och danska frivilliga förband, som voro under uppsättning i Sverige. Prinsen deltog
mycket aktivt i detta arbete, både i staben och utanför denna, bland annat under de stora
norska fälttjänstövningarna i Dalarna och Hälsingland. Han var i alla skiften en varm
förkämpe för sammanhållning och förståelse mellan Nordens folk.
När jag tänker tillbaka på prins Gustaf Adolfs gärning under beredskapsåren, på hans
rättframma anspråkslösa väsen, hans arbetsamhet och allvar och hur han växte med uppgifterna,
kan omdömet blott bli ett: han var en god svensk man.
Ära. Skyldighet. Vilja. De orden karakterisera honom bäst.
Greve Folke Bernadotte uttalade bl. a.:
Att inte prins Gustaf Adolf förde sina känslor till torgs kanske gjorde, att han ibland blev
missförstådd, särskilt av dem som inte kände honom väl. De största skatterna ocli de renaste
ädelstenarna ligger ofta långt nere på djupet. På samma sätt var det med honom. Vid en
ytlig bekantskap kanske han verkade stel och tillknäppt, men för dem som hade förmånen odh
lyckan att vinna hans vänskap var han en man och en människa, vars like jag åtminstonje
icke känner. Det är inte tomma ord och fraser, sagda vid bortgången av en stor personlighet.
Jag har ofta sagt så, när han ännu stod levande ibland oss.
En riddare utan fruktan och tadel, det är ett uttryck som kanske alltför ofta används, när
man talar om en människa, men jag vet ingen som det passar bättre på än prins Gustaf Adolf.
En riddares främsta egenskaper hade han. Rättrådighet och ärlighet, sanning ocli rättvisa var
egenskaper som kännetecknade hela hans väsen och personlighet, och sveket och lögnen var för
honom någonting fullständigt främmande. Han dagtingade aldrig med sin övertygelse.
Civilingenjör Bo Ekelund i Riksidrottsförbundet yttrade bl. a.:
Prins Gustaf Adolf efterträdde sin fader som ordförande för Svenska riksidrottsförbundet
år 1933. Han kom till oss som en idrottsman till idrottsmän. Som skidlöpare, ryttare och
fäktare hade han ett namn. Han hade löpt 30 km skidor på 2 timmar 23 minuter, han hade
joc-keyklubbens stora pris som ryttare, han hade tre svenska mästerskap i sabelfäktning,
guldmärke i skytte, fri idrott, militär idrott och fäktning. Det var någonting som idrottsmän
förstod att uppskatta.
Tacksägelse i rikets alla kyrkor
Över hela Stockholm sänktes flaggorna måndagsmorgonen den 27 på halv
stång på såväl statliga som kommunala byggnader, utländska legationer, privata
hus och fartygen på Strömmen. Även i rikets övriga städer och andra samhällen
flaggades på halv stång. Många affärer i Stockholm hade i fönstren ordnat med
sorgeskyltning med prins Gustaf Adolfs florbehängda porträtt. Från alla håll inom
och utom landet anlände kondoleanser till konungen, kronprins Gustaf Adolf och
prinsessan Sibylla liksom även till den svenska regeringen. På många håll hölls
de närmaste dagarna minnesgudstjänster över den bortgångne.
För första gången sedan 1854, då Karl XV:s tvåårige son Karl dog, utfärdades
ett speciellt cirkulär, undertecknat av konungen och justitieminister Herman
Zetterberg, i extrakonseljen till riksdagens kamrar, länsstyrelserna och de militära
myndigheterna. Det lydde:
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
