Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugens bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner och sammanslutningar samt
personliga vänner till den bortgångne. Särskilt
talrika var naturligtvis representanterna
för olika konstnärssammanslutningar.
Till höger om katafalken var placerad
Livregementets grenadjärers fana och till
vänster Serafimerorden banér. När
konungen anlänt intågade processionen.
Närmast kistan gick konungen med prins
Carl och prinsessan Ingeborg på var sin
sida, varefter följde övriga kungliga
släktingar.
Enligt prinsens uttalade önskan blev
jordfästningsakten enkel och inga
personalier eller tal förekom. Ärkebiskopen
talade med utgångspunkt från Psaltarens
ord »Hos Dig, Herre vår Gud, är livets
källa; i Ditt ljus se vi ljus». Då de tre
skovlarna mull föll, lyftes furstekronan
från kistan och lades på ett
sammetshy-ende vid katafalkens fot. Samtidigt
dånade sorgesaluten. Slutligen läste
ärkebiskopen Wallins »Var är den vän, som
överallt jag söker» och kistan sänktes till
eldbegängelse.
Urnan med stoftet gravsattes vid
Waldemarsudde
Påföljande dag, den 2’6 augusti,
gravsattes prins Eugens stoft på
Waldemarsudde. Före invigningen av gravplatsen
och gravsättningen hade kronprinsen
tillsammans med riksmarskalken fört urnan
till Waldemarsudde och där placerat den
på en låg piedestal vid sidan 0111 graven. Vid piedestalen stod en officer på
vakt. Den kungliga familjen, utom konungen, och de kungliga
begravningsgästerna övervar ceremonien. Invigningen förrättades efter svenska kyrkans ritual
av biskop Manfred Björkquist, assisterad av hovpredikanten Gustaf Bokander och
kyrkoherde Johan Hoff i Oscars församling. Efter Fader vår nedsattes urnan i
graven av kronprinsen och prins Wilhelm. Under akten ringde klockan i
Hällestadsstapeln på Skansen. Efter gravsättningen gick prins Eugens tretungade
flagga på Waldemarsudde i topp och vajade där intill solnedgången, då den för sista
gången halades ned.
Genom tidningarna offentliggjordes följande tack från konung Gustaf:
I den djupa sorg, som drabbat mig, mina bröder och hela mitt hus genom min
älskade broder prins Eugens bortgång, ha, liksom även under hans sista
sjukdom, bevis på deltagande och på uppskattning av hans livsgärning i
mångahanda former strömmat emot oss till tröst och lindring i vår oro och sorg.
Jag uttalar härmed vårt varma, innerliga tack för alla dessa kärkomna
uttryck för medkänsla och för önskan att hedra den bortgångnes ljusa minne.
Sollidens slott den 28 aug. 1947.
GUSTAF.
66
Den 31 maj tog prins Eugen för sista gången
emot medlemmarna i föreningen
»Konstnärernas vänner» till årsmöte pä Waldemarsudde.
Jämte andra inbjudna hade sammanlagt inte
mindre än 370 personer infunnit sig med
kronprinsen i spetsen. Som vanligt utövade prinsen
det mest älskvärda värdskap och tycktes hinna
med envar av gästerna. Här syns han i
samspråk med Stockholms stadsfullmäktiges
ordförande, direktör Carl Albert Anderson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
