Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Importregleringen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Importregleringen och dess följder
Lördagen den 15 mars på e. m.
lämnade dåvarande folkhushållningsminister
G]öres i radio meddelande om att ett
allmänt importförbud hade utfärdats för
att hindra fortsatt mera omfattande
nedgång i valutareserverna. Vissa varor
såsom hudar, bomull, ull, oljor och bensin
finge dock fortfarande importeras utan
licens. Av förbudet drabbades bl. a.
bilar, kaffe och lyxvaror; importen av
apelsiner och bananer begränsades avsevärt.
I samband därmed återinfördes
ransonering av kaffe, te och kakao. Nyheten om
kafferansonering hade läckt ut i förväg.
Åtminstone i Stockholm ägde en våldsam
kaffehamstring rum på lördagen. På
måndagen utbröt en köppanik, med
påföljd att köpmännens lager av alla
möjliga importvaror blev hårt anlitade.
Importregleringen föranledde en livlig
debatt i pressen och annorstädes. Det
påpekades, att Sverige hade tagit flera
steg tillbaka till kristidshushållningen.
Statsrådet Gjöres hade i sitt radiotal
motiverat kafferansoneringen med att det
hade varit nödvändigt att införa en sådan ransonering, även om kaffet hade
lämnats helt utanför importförbudet, ty kaffet är en oerhört hamstringskänslig vara.
På en del håll bestreds, att kaffet hade behövt ransoneras av dessa skäl. Enligt
herr Gjöres avsågs importregleringen, som helt var betingad av den aktuella
valutasituationen, skola bli av övergående natur. Regeringen utsattes vid
detta tillfälle för ytterst skarp kritik och beskylldes för vanstyre, en anklagelse
som sedan ofta återkom under årets lopp och givetvis väckte förbittring på
regeringssidan.
Handelskommissionen var icke förberedd på den anhopning av
licensansökningar, som importförbudet förde med sig. Som följd härav uppstod stora
svårigheter för importörerna. Först sedan övergångstiden hade passerats och ny
personal hade kunnat trimmas, lättade det något på eftersläpningen i ärendenas
behandling. Tilldelningen av hård valuta för varuimport centraliserades i
september temporärt till vahitakontoret, medan man inventerade de utelöpande
licenserna och undersökte, hur mycket hårda valutor dessa tog i an’språk.
USA protesterade mot verkningarna av importregleringsprogrammet.
Uraktlåtenheten att trettio dagar i förväg underrätta USA om importinskränkningarna
förklarades vara en klar kränkning av 1935 års ömsesidiga handelsavtal. Enligt
den svenska uppfattningen vilade noten i väsentliga avseenden på missförstånd.
Förhandlingar upptogs i Washington om denna sak och slutfördes i juni på ett
tillfredsställande sätt. En överenskommelse med USA om tillämpningen av den
svenska importregleringen trädde i kraft den 1 juli. Också Schweiz lämnade en
protestnot.
Den ’20 augusti stoppade England konverteringen av pund till dollar, en åtgärd,
som fick vidsträckta verkningar.
Svenska Dagbladet meddelade den 12 september, att importregleringsplanen
78
Statsråden Ericsson (t. v.) och Myrdal konfererar för
den stora debatten den 19 mars om regeringens
ekonomiska politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
