Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt. Av förste aktuarien Viking Källström - Utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekonomisk översikt 1947
Av förste aktuarien VIKING KÄLLSTRÖM
UTLANDET
Den under 1947 snarast ökade politiska spänningen i världen skapade givetvis
ingen gynnsam atmosfär för det ekonomiska återuppbyggnadsarbetet. Så t. ex.
hindrade de skarpa motsättningarna mellan östblocket under Sovjetunionens
ledning och »västmakterna» med Förenta staterna som alltmer dominerande makt en
kompromisslösning rörande Tysklands framtida ställning. Även den österrikiska
frågan förblev svävande, medan fredsfördragen med de forna tyska s. k.
drabantstaterna äntligen kunde undertecknas i februari. Till vidgandet av klyftan öst—
väst bidrog bildandet av en ny kommunistisk international, kallad Kominform,
med säte i Belgrad. Kommunismen utpekades också som den drivande kraften
bakom såväl de svåra produktionsstörande strejkerna och sabotagen i Italien och
Frankrike under hösten som insurgentstyrkornas ökade aktivitet i Grekland.
De kommunistiska framstötarna möttes med resoluta motåtgärder i Väst- och
Sydeuropa, vilka fick ses mot bakgrund av Förenta staternas nya aktiva
antikom-munistiska politik. Denna manifesterades främst i dels den s. k.
Truman-doktrinen, dels den s. k. Marshall-planen. Den förra, som offentliggjordes i mars,
innebar löfte om stöd åt av kommunistisk aggression hotade nationer, främst Grekland
och Turkiet, den senare, som framlades i ett tal av den amerikanske
utrikesministern den 5 juni, framstod som ett slags komplement till den förra på det
ekonomiska planet. Marshalls förslag gick i huvudsak ut på att de europeiska staterna,
sedan de efter gemensamt mobiliserande av sina egna resurser gjort vad i
nuvarande läge kunde åstadkommas, skulle kunna säkerställa en grundlig ekonomisk
sanering och återuppbyggnad tack vare supplerande stöd med krediter och varor
från Förenta staterna, östblockets länder ställde sig avvisande till planen, men
16 andra europeiska länder — bland dem Sverige — undertecknade efter en
konferens i Paris och överlämnade till Förenta staterna i slutet av september en
rapport, enligt vilken hjälp för 22,5 miljarder dollar skulle behövas för genomförande
perioden 1948—51 av en plan för den ekonomiska återuppbyggnaden i Europa.
Då året utgick stod det klart, att den i januari 1948 sammanträdande
amerikanska kongressen skulle komma att väsentligt modifiera hjälpprogrammet, men redan
i början av december hade 150 miljoner dollar beviljats som första del av en
»vin-terhjälp» åt de länder, vilkas läge ansågs nödvändiggöra omedelbart stöd,
nämligen Frankrike, Italien och Österrike.
Bakom Marshall-planen skymtade tanken på en europeisk tullunion, och
sympatier härför yppades också vid den nyssnämnda konferensen i Paris. Som en
blygsam början härtill föreslog de numera i en dylik union förenade s. k.
Bene-luxstaterna, d. v. s. Belgien, Nederländerna och Luxemburg, ett slags europeiskt
clearingsystem, syftande åt att förhindra fortsatt krympning av det
internationella varubytet, vilket hotades att starkt beskäras genom alltför restriktiv
handelspolitik. Vissa tullsänkningar möjliggjordes som resultat av en ekonomisk
konferens i Genève, men å andra sidan öppnade ett dekret av president Truman i
februari rörande vissa procedurförändringar i programmet om reciproka
handelsavtal väg för ökat tullskydd i Förenta staterna. Ett försvårande av exporten
på Amerika vore ju synnerligen olägligt, eftersom de europeiska ländernas
beträngda ekonomiska läge till god del sammanhängde med brist på dollar och andra
s. k. hårda valutor.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>