Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya riktlinjer för jordbruket. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den socialdemokratiska majoriteten tillstyrkte och kamrarna godkände.
Riksdagsbeslutet gick alltså ut på att inkomsterna i jordbrukets s. k. normalkalkyl
ökades med nyssnämnda 1Ö6 milj. kr. I denna summa ingick de nära 13 milj., som
jordbruket tillförts genom prisförhöjningarna den 10 juni, vartill även kom den
tidigare beslutade prishöjningen på vårvete. Höjda priser på slaktdjursprodukter
beräknades ge &Ö milj. kr. Här bibehölls dock priskontrollen, ehuru
livsmedelskommissionen velat frige prissättningen. Mot det antagna förslaget stod ett av de
borgerliga reservationsvis framfört, vilket slutade på den summa av 2001 milj. kr.
som jordbrukets organisationer förgäves begärt under förhandlingar med
regeringen. Kommunisterna framförde ett demonstrationsförslag utan praktisk betydelse.
Hot om såningsstrejk medförde prisförbättring
Riksdagsbeslutet väckte stark förstämning hos lantmännen.
Lantbruksförbundet och RLF gjorde den 15 juli ett gemensamt uttalande, vari de under
framhållande av att den gjorda prissättningen icke överensstämde med vad som av
jordbrukets organisationer ansetts nödvändigt i nuvarande läge och att det av
regeringen i utsikt ställda arealtillägget ännu ej klarlagts uppmanade sina
medlemmar att »i avvaktan på vidare beslut icke så någon höstsäd».
Följden blev nya förhandlingar, som den 15 augusti föranledde en kommuniké,
i vilken meddelades, att regeringen i oförändrat skick godtagit ett av
livsmedelskommissionen och priskontrollnämnden tillstyrkt förslag angående utformningen
av arealbidragen samt oin »jordbrukets inkomster i övrigt under regleringsåret
1-947/48». Denna komplettering förklarades närmast vara en »kompensation till
jordbruket på grund av minskat skördeutfall». Genom denna uppgörelse hade
jordbrukarna bland annat nått en förbättring av mjölkpriset, som tillsammans
med den förut beslutade höjningen beräknades ge jordbrukarna omkring 3 öre
mer per kg invägd mjölk under det produktionsår, som började den 1 september.
Därtill kom ett differentieringsbidrag på 2’6 milj. avsett för områden, som i
särskilt hög grad drabbats av felslagen skörd. Dessutom bestämdes att arealbidragen
för under hösten 1947 besådda arealer skulle utbetalas snarast möjligt efter den
1 mars 1’94’8 och alltså utgöra tillägg till priset för spannmålen av T947 års skörd.
Dessutom fanns en för jordbrukarna viktig passus i uppgörelsen, nämligen att
organisationerna förutsatte att lönenivån för inom industrien sysselsatt arbetskraft
inte skulle komma att undergå någon betydande höjning vid årsskiftets
avtalsförhandlingar. Om sådana oförutsedda förhållanden inträffade, som väsentligen
ändrade förutsättningarna för den träffade överenskommelsen, skulle — om så efter
överläggningar med representanter för vederbörande organisationer prövades
lämpligt — justering av missväxtbidraget ske i januari 1948 på grundval av en
fullständig omräkning av jordbrukskalkylen. Vad jordbrukets egna
arbetskostnader beträffade resulterade under hösten bedrivna förhandlingar i ett nytt
löneavtal. Definitiva uppgörelser skedde den 30 december, och timlönehöjningen blev
20 öre.
Riksdagens principbeslut om jordbrukets yttre och inre rationalisering
föranledde i och för organisationen av den nya verksamheten tillsättandet av »1947 års
centrala lantbrukskommitté» under ordförandeskap av landshövding Bo
Hammarskjöld. I ett vid jultiden framlagt betänkande föreslogs att fr. o. m. 1 juli 1948
skulle bildas en ny lantbruksstyrelse genom sammanslagning av den nuvarande
och egnahemsstyrelsen. Därjämte skulle inom varje hushållningssällskapsområde
finnas en lantbruksnämnd, avsedd att ersätta de nuvarande egnahemsnämnderna
och torrläggningsnämnderna och i betydande omfattning avlasta
hushållningssällskapen och jordbrukskommissionen. Bland lantbruksnämndernas viktigaste
arbetsuppgifter märktes jordbrukets utvecklingsplanering, den yttre och inre ra-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
