Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christian X:s död - Norden 1947
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma ögonblick gick flaggorna, som hittills varit på halv stång, i topp och
sa-lutkanonerna började dåna. Medan hurraropen rungade mot slottsvalven kom
kung Frederik ut. Med kraftig stämma yttrade han:
»Min fader, vår gamle kung, har somnat in och fått ro. Få har som han slagit rot i det
danska folket och i denna stund böjer vi oss- i djupaste vördnad och tacksamhet för hans minne.
Hårdast drabbad av sorgen är min mor, drottning Alexandrine, och våra tankar går nu till
henne på Amalienborg. Jag skall nu lyfta det tunga arvet efter män far och jag ber till Gud att
lian skall ge mig styrka att föra min fars gärning vidare efter de gamla traditionerna. Jag
hoppas att kunna göra mig värdig folkets tillit och att det förtroende som ni hade för min far må
överflyttas på mig. Jag önskar Guds välsignelse över alla danska hem, över adla hem där
danska språket talas och älskas. Måtte Konungarnas Konung värna om vårt urgamla land. Med
Gud för Danmark. Danmark leve.»
Rösten svek icke ett ögonblick, skrev Sv. D:s till Köpenhamn utsända
medarbetare, men dragen präglades av djup rörelse, orden kom så konstlösa och ljöd så
djupt äkta. Med kraftig arm utbringade han levet för Danmark, och
öronbedövande kom svaret i ett niofalddgt hurra.
I nästa ögonblick kom drottning Ingrid. Hon var mycket vacker i sin svarta
sorgdräkt med slöjan kastad tillhaka från ansiktet och ett flerradigt pärlband som
enda smycke. Nu brusade
sången upp mot balkongen. »Der
er et yndigt Land», »Kong
Christian stod» — någon
ropade på svenska: »Länge leve
konungen!» Och på en gång ljöd
»Du gamla du fria» ur
hundratusentals strupar, rent och
klart och kraftigt som på en
stor svensk nationalfest. »Leve
drottningen» följde, och
hurraropen som dånade efteråt var
påfallande kraftiga och
fulltoniga. Nu hade Norden gjort sitt
intåg på Ghristiansborgs
slotts-plats —i nästa ögonblick sjöng
folkmassan »Ja vi elsker». Så
tog kung Frederik sin
drottning vid handen och sade:
»Nu skall vi två försöka leva
efter de exempel det gamla
kungaparet givit oss», varefter
han böjde sig fram och kysste
drottningen på kinden.
Medan kungaparet ännu stod
kvar på balkongen och sången
och hurraropen dånade runt
omkring dem utspelades en av
dessa små typiska episoder,
som dels är så äkta danska att
de knappast skulle kunna
hända någon annanstans, dels är
så signifikativa för kontakten
mellan danskarna och deras
kungahus. Någon ropade plöts-
Processionen lämnar Christiansborgs slottskyrka.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
