Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1947 - Danmark. Av redaktör Ejnar Nielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norden 1947
Danmark
Av redaktör EJNAR NIELSEN
Danmarks regeringar 19i7:
Ministären Kristensen (7/11 1945—13/11 1947), se Sv. D. Å. XXIII
Ministären Iledtoft (från 13/11)
Hans Hedtoft, statsminister.
Gustav Hasmussen, utrikesminister.
Niels Busch-Jensen, justitieminister.
Jens Smörum, inrikesminister.
H. C. Hansen, finansminister.
Hartvig Frisch, undervisningsminister.
Johan Ström, socialminister.
Rasmus Hansen, försvarsminister.
Frede Nielsen, kyrkominister.
Marius Sörensen, arbetsminister.
Kristen Bording, lantbruksminister.
Jens Otto Krag, handelsminister.
Johs Kjärböl, minister för byggnads- och
hälsoväsendet.
Carl Petersen, minister för offentliga
arbeten.
Christian Christiansen,
fiskeriminis-ter.
V i 1 h. B u h 1, minister utan portfölj.
Fanny Jensen, minister utan portfölj.
För Danmarks del medförde inte år 1947 någon avgörande förbättring i de
politiska, försörjningsmässiga och ekonomiska förhållandena. Man lyckades inte
komma ifrån systemet med minoritetsregering och ersätta denna med den
samlingsregering som stora delar av folket ansåg vara den bästa lösningen.
Ransonering och restriktioner skärptes under året, och den balans i utrikeshandeln man
eftersträvade uppnåddes inte. På ett helt annat område var framstegen emellertid
tydliga — det danska folket återvann trots nya motgångar sin naturliga förtröstan
på framtiden, sin likaledes naturliga inbördes vänlighet och det goda humör som
delvis gick förlorade under ockupationens sista år med deras hårda nervpress.
Ministären Knud Kristensen, Venstre (bondeförbundet), som bildades efter
detta partis valseger i slutet av 1945 då det största partiet, socialdemokraterna,
förlorade många röster till kommunisterna, förde under hela året en orolig
tillvaro. Som minoritetsregering sökte den parlamentariskt stöd hos Det
konservative Folkeparti (högern) och de radikala (folkpartiet). Förhållandet till de
radikala förvärrades emellertid under hela året på grund av statsminister Knud
Kristensens »privata» uppfattning i sydslesvigska frågan. Till denna hade riksdagen
fattat gemensam ståndpunkt, uttryckt i Oktobernoten av 19/10 1946 till England
och ett memorandum till stormakterna av den 31/1 1947, i vilka dokument man
tillkännagav att Danmark inte ville framlägga förslag om ändringar i Sydslesvigs
statsrättsliga ställning utan i det fallet hänvisade till den sydslesvigska
befolkningens självbestämmanderätt. Däremot hemställde man att Sydslesvig
administrativt skulle skiljas från Holstein, att de preussiska flyktingarna skulle
avlägsnas från landsdelen och de danska sydslesvigarnas fri- och rättigheter säkras. I
sina tal som privatman gick statsministern längre än notens krav, i det han bl. a.
förklarade att ett återvunnet Sydslesvig var stridens mål.
Mot den »aktiva» Sydslesvigpolitiken tycktes enighet råda bland
socialdemokrater och radikala; splittring rådde bland Venstre och konservativa. Frågan var
av så vittomfattande betydelse att den nödvändigt måste sätta sinnena i rörelse,
och det var att förutse att den debatt som fördes utanför Oktobernotens ram måste
medföra politisk oro. Efter flera tillbud under årets två första månader uppstod
i mars under en folketingsdebatt om sydslesvigska frågan en regeringskris, som
emellertid avvärjdes genom att de fyra partierna Venstre, konservativa, radikala
och socialdemokrater på nytt samlades på Oktobernotens grundval.
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>